Skitsnack att knark hjälper kreativiteten

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Jag har använt det i syfte att skriva. Det är rent kemiskt och det har fungerat alldeles utmärkt för mig”, sa den kändisförfattare som greps av polisen när han köpte kokain.

Bokförläggaren Carl-Michael Edenborg skriver i ett flummigt debattinlägg på Newsmill att förbudet mot knark beror på samhällets rädsla för eufori och att andra droger, som alkohol, ju minsann är legala. Edenborg har intervjuat ett trettiotal författare, många av dem har använt droger för att öka sin kreativitet.

”Författare intresserar sig ofta för de där gränserna mellan psyken, kroppar, individer, grupper, samhällen och arter, de ägnar sig åt att undersöka dem, gestalta dem, ifrågasätta dem, upplösa dem.”

Herregud vilket skitsnack! Jag har skrivit sex böcker som nästan sålt i en miljon exemplar utan att behöva knarka.

Och med tanke på att jag ägnat de senaste veckorna åt att under stor möda bekämpa en legal drog, nikotin, blir jag rent ut förbannad över att behöva höra knarkpropaganda. En missbrukare är en missbrukare, oavsett om drogen är legal eller ej är bortförklaringarna desamma och det finns därför ingen anledning att romantisera bruk av några former av gift.

Och ja, jag vet faktiskt vad jag pratar om. Jag testade allt i tonåren men la av när jag skulle fylla sjutton år eftersom jag inte ville sluta som en patetisk looser. Jag såg ju själv hur jobbiga och spattiga kokainisterna var, för att inte tala om haschrökarna som påstod att deras drog var ofarlig samtidigt som de uppförde sig som psykfall.

Sant är att man inte blir beroende av en enda lina men kokain är beroendeframkallande, drogen tar över receptorerna i hjärnan, kidnappar dem och sedan börjar styr missbrukarens beteende. Det finns ingen kreativitet i detta, eller värdighet.

En av mina förebilder är en av landets skickligaste musiker. Han missbrukade allt från sprit till knark under många år och först när han gick till botten med sina problem klarade han av att bli nykter. Som bonus blev han också bättre på sitt jobb.

Det är någon att respektera i stället för de stackare som klagar på att de blir gripna snortande på toaletter eller Kleerup som klagade över att han fick lämna urinprov på Grammisgalan. De här människorna är inte häftiga eller trendiga för att de knarkar. De är trasiga människor som inte klarar av sin egen verklighet utan klamrar sig fast vid en kemisk illusion. Inte mycket rock ’n’ roll i det.