EU har svår baksmälla
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-06-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lösning på grundlagsfrågan och budgeten lyser med sin frånvaro
BRYSSEL
Huvudvärkstabletterna räcker inte till när EU:s ledare samlas i dag.
Alla lider redan av svårartad baksmälla.
Men den kommer att bli ännu värre.
Sommarvärme ute. Men innanför ministerrådets tjocka väggar råder mental iskyla när EU:s stats- och regeringschefer samlas till ett två dagar långt ödesmättat toppmöte här i Bryssel i eftermiddag.
Krisen har redan kallats EU:s djupaste. Men den kommer att bli ännu värre.
Två högexplosiva frågor dominerar dagordningen. Konstitutionen som kastats på sophögen. Och EU:s nya långtidsbudget. Om inget oförutsett inträffar kommer framgångarna att lysa med sin frånvaro på båda områdena.
Skjuter på framtiden
1. EU:s nya konstitution. Efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna bestämde Storbritannien med Tony Blair i spetsen att lägga sin planerade folkomröstning om konstitutionen på is.
I praktiken dödförklarades konstitutionen. I dess nuvarande form kommer den inte att införas.
Det mesta tyder nu på att EU:s ledare kommer att misslyckas med att hitta en väg ut ur krisen. De skjuter allt på framtiden och hoppas att tidens gång på något mystiskt vis löser alla problem.
Givetvis står och faller inte samarbetet med konstitutionen. Det finns redan fördrag, EU kommer att fortsätta att fungera.
Det viktiga är symbolvärdet. Medborgarna i två av EU:s grundarländer sade tvärnej till utvecklingen. Det blev det tydligaste tecknet hittills på att EU:s ledning tappat kontakten med medborgarna.
Konsekvensen är att EU tappar styrfart, får pyspunka. De stora framtidsfrågorna hamnar i malpåse.
Tyvärr vet varken Tony Blair, Göran Persson, Gerhard Schröder eller de andra hur de ska återupprätta förbindelserna med väljarna. Därför gör de ingenting. Utom att hoppas på framtiden.
Tre bråkar
2. Budgeten. EU drivs med avgifter från medlemsländerna. Den nya långtidsbudgeten för perioden 2007-2013 ska enligt planerna klubbas nu. Det kommer inte att ske.
Bråkstakarna är tre: Persson, Blair och Jacques Chirac. Göran Persson sa redan julen 2003 upp sig som mjölkko i ett brev tillsammans med fem kolleger i de länder som bidrar mest till EU:s budget. Taket för avgiften borde sänkas till 1 procent av BNP. Inte populärt - framför allt inte i de länder som får mest EU-stöd.
Vill ha rabatt
Tony Blair vill behålla den rabatt som Margaret Thatcher fick 1983 sedan hon med emfas meddelat "I want my money back" (jag vill ha tillbaka mina pengar). Den är nu 42 miljarder kronor per år.
Han kan ändra sig. Men förutsättningen är att Jacques Chirac går med på att ändra jordbruksstödet som ger konstgjord andning till olönsamma småjordbruk. Det vill inte Chirac som stöds av Tyskland. Soppan är, som ni ser, total.
Sent fredag kväll återvänder EU:s ledare hem. Med huvudvärksburkarna redo i portföljen.