Rätt av hovrätten att fria hiv-positiv
Rättsväsendet tycks äntligen vara på väg att överge sin föråldrade syn på hiv.
Hovrätten friade i dag en man som lever med hiv och som har haft oskyddade samlag med fyra kvinnor.
I Sverige har 1980-talets skräck för aids levt kvar i rättssalarna in i vår tid, något som i hög grad har bidragit till att den tidens stigmatisering av de som bär på hiv ännu är en realitet.
Trots att den medicinska utvecklingen har lett till att de som lever med viruset inte längre riskerar att överföra det har människor dömts för att ha haft oskyddade samlag utan att dessförinnan berättat om sin situation.
Annorlunda uttryckt: människor har dömts för brott de egentligen inte har begått.
Nya utlåtanden i hovrätten
Hovrätten över Skåne och Blekinge friade i dag en man som av tingsrätten dömdes till ett års fängelse sedan han har haft oskyddade samlag med ett antal kvinnor.
Tingsrätten ansåg att han hade utsatt kvinnorna för "fara för allvarlig sjukdom", men hovrätten hämtade in ett utlåtande från Smittskyddsinstitutet samt lät en professor vittna.
Enligt såväl sakkunnigutlåtandet som professorn är riskerna vid vaginala samlag numera för det mesta väldigt låga.
Hovrätten konstaterar i sin dom att då mannen skött sin medicinering är "sannolikheten för att de samlag som åtalet avser skulle resultera i en överföring av hivsmitta varit så liten att någon konkret fara inte kan anses ha förelegat".
Därmed har inte heller något brott begåtts.
Sverige har fått välförtjänt internationell kritik för att vara ett av de länder som med störst ivrighet dömer för brott som är relaterade till hiv, men nu har rimligen ett trendbrott skett.
Rädslan grundar sig i okunskap
Förhoppningsvis tar Riksåklagaren fram riktlinjer för när åtal i fall av detta slag ska väckas, så vi slipper fler omoderna domar.
Det är på tiden att våra domstolar tar intryck av den vetenskapliga utvecklingen. Att människor blir rädda då de får veta att de legat oskyddat med en person som bär på viruset är fullt naturligt, men grundar sig på okunskap.
Under inga förhållanden är detta en rädsla som får ligga till grund för fängelsedomar.
Det är ytterst en fråga om rättssäkerhet.