Vi glömmer lätt att vi lever i paradiset
Det finns en etablerad bild av paradiset. Vi ser den i reportage, resekataloger, tv-program och reklamfilmer. Palmerna vajar längs en kritvit strand. Lyckliga människor skrattar och springer i slow motion. Havet är turkost. Himlen är blå med vita tussar.
Bilden är som mest förförisk nu när vi lufsar runt i snömodd och snålblåst. Då drömmer vi gärna om paradis som Thailand, Afrika eller Karibien.
I Karibien ligger Hispaniola, en ö som delas av två länder. Dominikanska republiken är ett drömmål för många charterturister. Ett paradis med paraplydrinkar, fjärran från nollgradigt och mellanmjölk.
Öns västra del Haiti hade just börjat få turismen på fötter. Framtiden såg ljusare ut, efter årtionden av diktatur, vanstyre och rekordfattigdom. Men på ett ögonblick skakade allt sönder. Helvetet på jorden fick åter en fast adress efter att ha flackat runt sedan 2004 då tsunamin förvandlade ett himmelrike till en mardröm.
Lördag kväll. Vi stiger ut på gatan och vinkar in en taxi. Det är några minusgrader, men stadssnön slaskar runt skorna. Bilen är påtagligt bekväm.
Fetaste Mercan, faktiskt, en S350. Jag frågar chauffören om det är hans bil. Han svarar med stolthet. Jag gissar på en halv miljon. Han skrattar vänligt. Bilen kostar 800 000 och den är hans.
Hårt arbete, förklarar han som kom hit på flykt från inbördeskriget i Libanon. Nu kör han sin egen taxi och det går nästan inte att stoppa honom när han svarar på min enkla fråga: Trivs du i Sverige?
Allt är bra. Allt är lugnt. Det är bara ni svenskar som inte vet hur bra ni har det, säger taxichaffisen från Beirut och bromsar in. Vi är framme, han vänder sig om och låter oss veta hur det är:
Sverige är paradiset på jorden. Han säger faktiskt just så.
Vi kommer upp i vår lägenhet. Jag lägger min son i hans egen säng i hans eget rum. Ringer hans äldre syskon och kollar läget. Allt är bra. Allt är lugnt.
Det är lågkonjunktur. Saab läggs ner. En del är dåligt. Mycket kan bli bättre. Det tillsätts utredningar, det demonstreras, det debatteras, grälas och ifrågasätts.
I år ska vi välja vilka som ska ta rodret de närmaste fyra åren.
Men faktum är att vi skruvar på grader i paradiset. Finjusterar ett himmelrike.
Egentligen är vi så lyckligt lottade att vi borde skämmas som inte möter varje dag med ett leende.