Lisbeth Salander finns ju på riktigt
En gång fanns i författaren Stieg Larssons huvud en rödhårig, gränslös, potentiellt farlig och kladdigt sminkad 24-åring med flera psykiatriska diagnoser. Han beskrev i trilogins första del: ”Hon såg ut som om hon just vaknat dagen efter en veckolång orgie med ett gäng hårdrockare.”
Säkert hade Stieg Larsson roligt med Lisbeth. Han gjorde henne smartare än någon annan. Han gav henne en traumatisk uppväxt, så att vi skulle känna sympati, även när hon torterar. Han lade till en autistisk störning, så att hon inte behövde följa sociala spelregler.
Men Lisbeth fick liv.
Det är en konstig upplevelse. Först fick jag ett ansikte. Och Lisbeth i Noomi Rapaces prisbelönta gestaltning var inte anemiskt rödhårig och verkade inte just ha stigit upp från en orgie med hårdrocksgrupp. Nog såg hon snarare ut som bandets morska sångerska, designad av skivbolaget. Eller kanske bara en vanlig sur tjej med annorlunda klädsmak.
Snart har filmen USA-premiär. Lisbeth går på export som svensk feminism i nitar, Pippi Långstrump som hårdrockare. Konceptet är välbekant. Film-Lisbeth är en syster till Kill Bill-filmernas våldsamma skitsnygga hjältinna.
Samtidigt hör jag allt oftare någon referera till karaktären Lisbeth Salander. (Det händer att de säger ”salmander”.) Lisbeth är en fiktion, men ur sagor väver vi våra uppfattningar om sådant vi inte upplevt själva.
Och jag undrar nu.
Tror någon att kvinnor som Lisbeth finns?
Eller borde finnas?
Verklighetens våldsamma kvinnor är inte hackers på it-företag. De är vanligen missbrukare som lever i relationer där de själva misshandlas.
Men våldtagna kvinnor kanske borde ta sig i kragen, rycka upp sig.
Slå tillbaka. Som Lisbeth. Är det så hon tolkas?
I gårdagens Aftonbladet avslöjades att en 21-årig kvinna anhållits, misstänkt för att ha skurit halsen av en ung man.
Hon skrev i helgen om vad hon ville göra med ett svärd så att det ”börjar sippra blod ur deras äckliga små halsar.” Vännerna säger att det där bara är på skoj.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Jag har sett kvinnans bild, de hårdsminkade ögonen, den vackra munnen genomstungen av ringar och nitar och där är hon ju, igen.
Lisbeth.