Folkhälsomyndighetens omöjliga råd
Plockade fram en tumstock och vecklade ut den. Två meter är längre än man tror.
Så långt upptäckte jag vid en promenad inne i stan att Folkhälsomyndighetens råd om avstånd är i det närmaste omöjligt att följa.
Ingen kan ha missat att en viktig del av strategin mot coronaviruset är att vi ska hålla avstånd från varandra. Först var beskedet en meter. Numera är rådet två meter.
Håller man det avståndet anses risken för att bli smittad vara mycket liten. Längre än så är det få droppar av saliv eller nysningar som färdas.
En förmiddag tar jag en promenad på Södermalm i Stockholm. Det är ännu förhållandevis lite folk ute. De flesta butiker jag passerar är mer eller mindre tomma.
Men när jag går där med bilden av tumstocken i minnet inser jag att det är många mötande som passerar på betydligt kortare avstånd än så. Ibland möter jag flera samtidigt på båda sidor om mig. Ibland går människor i bredd och håller lite avstånd mellan varandra med följden att det inte är mycket kvar av trottoaren.
Längs Årstaviken glittrar solen förföriskt i vattnet. Gångstråket är hyfsat brett men här samsas gående, cyklister och joggare. Jag upplever att de flesta verkligen anstränger sig för att hålla så stort avstånd som möjligt men det är inte lätt när det samtidigt passerar en flåsande löpare alldeles intill. Vi håller alla olika tempo och det uppstår ständigt oönskad närhet.
Ett äldre par har träffat en bekant och står på varsin sida av gångvägen och samtalar. För att kunna passera måste jag gå emellan dem. Inga två meter i den skottlinjen.
Cyklist stryker förbi
På Västerbron är gångvägen så smal att det knappt går att mötas två gående om man inte ska kliva ut i cykelbanan där cyklist efter cyklist stryker förbi på nära håll.
Jag tänker tanken att sätta fast en två meters utfälld tumstock på vardera axeln. Det skulle rätt snabbt bli kaos när folk cyklade, sprang och promenerade in i dem.
Lika illa är det inne på livsmedelsbutiken. Frågan är om det ens ät två meter mellan hyllorna. Även om min butik föredömligt satt dekaler i golvet för att man ska hålla avstånd i kassan så möts man hela tiden på närmare håll i butiken. Även om alla gör sitt bästa för att undvika det.
Sitter man still är det kanske lättare. Under en picknick i en park bör det gå att hålla två meter om man inte är för många. Men häromdagen åt jag lunch med några kollegor. Vi fick ett bord ute. Men två meter mellan oss? Nej det gick inte. Borden går ju inte att dra ut som ett tuggummi.
Jag antar att man kan se på tvåmetersgränsen som en vägledning att det är viktigt att hålla så mycket avstånd som det går. För hur stor är egentligen risken att bli smittad av en förbipasserande om personen inte råkar nysa eller hosta just då?
Olika beroende på land
Men om myndigheterna verkligen menar att man måste hålla två meter avstånd för att inte bli smittad, då har vi ett problem. När man befinner sig i rörelse i en större stad är det mestadels en omöjlighet att hålla det avståndet. Det handlar ju om två meter åt alla håll. Bara att hålla en meter kan vara svårt.
Jag vet inte hur om tvåmetersgränsen är resultatet av vetenskapliga studier eller om det är något man höftat till för att ha lite säkerhetsmarginal. Jag har noterat att olika länder har olika rekommendationer. I USA är det sex fot (183 cm). I Tyskland är det 1,5 meter som gäller.
Men viruset är ju detsamma.
Rådet om avstånd kolliderar också med myndighetens uppmaning till alla att hålla sig i god form så här i coronatider. Det sägs klara ett coronaangrepp bättre. Detta kombinerat med att många åtminstone i Stockholm jobbar hemifrån gör att jag aldrig sett så mycket folk i alla åldrar som promenerar, powerwalkar, vandrar, cyklar, lunkar, springer. Och då har våren bara precis börjat.
Det är inte lätt att göra rätt ens för den som verkligen försöker.