Mitt liv kretsade kring att äta djur
Häromdagen åt jag lunch på en nyöppnad köttrestaurang i Stockholm. Det var som att stiga in i en scen ur den groteska komedifilmen ”Delikatessen”.
Servitörerna var klädda i slaktrockar, på väggarna hängde bilder på dissekerade nötkreatur och kartor över styckdetaljer, från taket dinglade stora klasar av feta korvar. Till och med bordsnumret var inristat i en märgpipa. Medan vi åt vårt bräserade lammlägg hördes det olustiga ljudet av en köttsåg som hyvlade lårben från köket.
Jag är inget stort fan av quinoasallader, men den här hysterin kring att äta döda djur, hur bisarr kan den bli egentligen?
Varken skräckbilder från pytte-hönsburar eller bacongurun och LCHF-profeten Annika Dahlqvists dåliga blodvärden verkar kunna slita oss från charken.
Jag skojar inte när jag berättar att det finns krogar i huvudstaden där man inrett kylrum mitt i restaurangen. Ett sorts köttempel, där flådda kossor hänger på krokar för matgästerna att beskåda. På andra ställen serveras gigantiska lyxhamburgare i 300-kronorsklassen. En krog grillar hela lamm över öppen eld, som i Valhall. En annan, med namnet Svinet, skryter med att bara ha griskött på menyn.
Att gå en kvällskurs i chorizo-stoppning är den senaste trenden bland 40-åriga män i storstaden. Och i stället för slaktare pratar man om ”köttkreatörer”.
Det handlar inte ens om mat längre – det är kött som fetisch.
Jag hakade också på den här LCHF-sekten ett tag, religionen för oss köttknarkare. Kilona rasade, oj, vad smal jag blev – samtidigt som jag märkte hur mitt liv började kretsa helt och hållet kring att äta djur. Hur jag till slut började drömma om flottiga entrecôter och biff med bearnaise.
Nyligen avslöjade radioprogrammet ”Matens pris” att köttindustrin ligger bakom hypen av de proteinstinna dieterna.
Den amerikanska fläsklobbyn ska till exempel ha sponsrat forskning kring LCHF och Atkins – två perfekta bantningsmetoder för oss rika och lata västerlänningar som åtminstone vill vara i form när det är dags för jordens undergång.
Och till dess fortsätter vi att knapra kotletter, som om inget hade hänt. Trots att det är idiotiskt för miljön och kräver allt grymmare uppfödning har vi nämligen fått för oss att kött är ”nyttigt” – fem gånger om dagen.