Bara fred kan rädda barnen, inte Europa
”Kommer det att bli krig här också snart, mamma?”.
Min 9-åriga dotter i går morse, på väg till skolan. Hand i hand på vår väg, bland äppelträden, i trygghet.
Jag söker lugnande svar, utan att ljuga. Hur mycket av min egen oro ska jag avslöja? Vad vet jag? Vad vet någon just nu om vad vi står inför?
Jag kom hem från Rom i förrgår och bilderna inom mig dröjer kvar. Inte av solig skönhet. Utan dem som min fotografvän från Corriere visade mig, över vår lunch. Hans foton från Syrien på de döda barnen.
Bilden på den drunknade treårige Alan har redan blivit historisk. Barnen som blir kvar i Syrien hamnar mer sällan på förstasidorna. Jag ser brända barn, lemlästade eller bara döda. Söta, stilla, döda. En espresso efter maten och en bild på en flicka i sexårsåldern, som min egen yngsta. Men denna flicka har tomma ögon och inga ben.
Barnen som når Europas gränser är blott en bråkdel. De flesta, inte minst från fattiga familjer som inte kan bekosta flykten, blir kvar. Europa kan inte rädda alla, det kan bara varaktig fred.
Däri ligger EU:s och FN:s verkliga utmaning, där måste fokus ligga. Samtidigt kommer allt fler rapporter om att Putins Ryssland nu aktivt strider i Syrien, till stöd för Assad-regimen, mot IS.
Jag vill jaga bort skuggorna, tar med döttrarna till Gröna Lund. Deras leende ansikten i berg- och dalbanorna, bland neonljus och nöjen. Men bakom dem, som en dödsmask, ser jag de syrianska barnen.
Och lika skrämmande, jag ser bilderna från Damaskus 2010, som min vän fotografen också visade. Från ett Syrien som är på väg att öppna sig mot världen. Med åtta miljoner turister det året. Nybyggda lyxbutiker, hotell i orientalisk stil, renoverade hamam-bad, exotiska restauranger.
Nöjesfält med skrattande barn, där som här.
Det var fem år sen. Så lätt, så fort, kan allt gå förlorat.
Kan jag då ljuga för min dotter och säga att kriget där snart tar slut? Och att det aldrig kommer hit, att vi är för alltid trygga? Det kan jag inte.
Jag kan bara åka med i slänggungorna under kvällshimlen och försöka glömma allt för en stund.
Hjälp, vad händer? Vi förklarar