Byggbranschen har det alldeles för lätt
Från flickskolan i Varberg till Friends arena i Stockholm. Från en fotbollsplan i Hammarö till Konserthuset i Malmö. Från renbron i Liehittäja sameby till tunneln genom Hallandsåsen.
Det tycks vara en naturlag.
Varenda offentligt bekostat bygge i hela landet blir alltid mycket dyrare, ofta dubbelt eller flerdubbelt så dyrt som planerat.
Och så fortsätter det, år efter år. Skattemiljarderna rullar i väg utan styrning och kontroll.
Några siffror:
Den svenska statsbudgeten ligger på cirka 800 miljarder kronor om året.
Byggbranschen omsätter 500 miljarder. De tre största byggföretagen drar in 100 miljarder om året, bara i Sverige, och gör goda vinster.
Jag missunnar dem inte ett öre. Om bolagen inte går med vinst går de under. Men de har det alldeles för lätt.
Upphandlingarna på statlig, kommunal- och landstingsnivå kan nämligen med ett diplomatiskt uttryck beskrivas som katastrofala.
Svenska Dagbladet har nyligen publicerat en utmärkt artikelserie om det ekonomiska haveriet i samband med bygget av Nya Karolinska sjukhuset.
Enligt politikerna skulle bygget kosta maximalt 14,5 miljarder kronor. Slutnotan ser nu ut att hamna på runt 25 miljarder.
För en tid sedan rapporterade Svenskans duktiga reportrar också om ett besök de gjort på ett nybyggt och mycket avancerat sjukhus i Tyskland, med lika många sängplatser som Nya Karolinska.
Det hade byggts för en tiondel av vad Karolinska kostar. En tiondel!
I vintras gjorde en yrvaken delegation från Landstinget i Stockholm ett besök på det tyska sjukhuset.
I rapporten som skrevs i mars framkom att tyskarna lyckats bland annat för att de haft gott ledarskap i projektet, varit mer fokuserade på sjukhusets inriktning och prioriterat effektivitet.
Rapporten hade, när Svenskan skrev om den flera månader senare, inte diarieförts och inte redovisats i något politiskt utskott. Den hade alltså mörkats.
Man kan inte dra någon annan slutsats än att de som är ansvariga för upphandlingen är inkompetenta jönsar som skulle ha sparken på löpande band. Politikerna som fattat besluten borde skämmas livet ut och försöka skaffa sig hederliga jobb.
De som beställer miljardprojekt måste vara hårdingar, inte mähän.
Är det bara i andra länder som det finns en utbredd korruption? Det verkar en aning blåögt att tro det.
Om det inte rör sig om en renodlad maffia vi har att göra med i offentliga byggsammanhang, så är det i alla fall ett mycket allvarligt systemfel, där enskilda politiker och tjänstemän kan sätta sprätt på andras miljarder, utan att riskera minsta sanktion eller förnedring.
Dyrt projekt
”Nu är det gasen i botten”, sa Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) till Dagens Nyheter i våras. 50 tjänstemän jobbar heltid med projekteringen av Nya Slussen. Redan innan bygget kommit i gång har det kostat ett par miljarder. Jag fruktar det värsta.
Skrytbygge ...
Parlamentsbyggnaden i Bukarest är troligen världens dyraste. Den beställdes av diktatorn Ceausescu, ledde till ytterligare umbäranden för folket, men var inte klar när han störtades och arkebuserades. I dag skryter den rumänska staten med bygget, som färdigställdes med EU-pengar, trots att landet inte ens kan ta hand om sina egna medborgare.