Varje steg bevakades av vår ”spion” Muhammed
Ma’loula. Två motstridiga känslor slåss i mitt inre när detta namn dyker upp i mitt minne: Den dramatiska och fruktansvärda kidnappningen av de svenska journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström. Men också upplevelsen av en gudomligt vacker liten stad högt uppe bland bergen i västra Syrien några mil från Damaskus, en stad jag hade förmånen att besöka som utrikeskorrespondent i Mellanöstern 2008.
Ma’loula är den enda plats på jorden där människor fortfarande talar arameiska, det språk som talades på Jesu tid. Det finns också uppgifter om att Jesus själv skulle ha levt i Ma’loula men den saken är omstridd. I dag måste till och med de minsta barnen i Ma’loula lära sig både arameiska och arabiska. Dels för att språket inte ska dö ut, dels för att bevara en flera tusen år gammal kultur. Det var en upplevelse för mig att få se Ma’loula, besöka stadens småskola, träda in i det traditionsrika och vackert utsmyckade klostret, få möta abbedissan och njuta av den lilla stadens originella skönhet.
I dag hålls Ma’loula i ett skamgrepp både av regeringstrogna trupper och terroriststämplade miliser under al-Qaidas beskydd. Dessa har förskansat sig i bergen i väntan på att slå till. På bilder från Ma’loula i Dagens Nyheter för några veckor sen kunde jag se hur staden förvandlats till oigenkännlighet. Bostadshus och kommunala byggnader var sönderskjutna. Jag frågar i dag: Finns den lilla vita skolan kvar eller är också den sönderbombad?
Det var i trakterna av detta Ma’loula som de två svenska journalisterna enligt uppgift tillfångatogs förra lördagen, förmodligen på väg ut ur Syrien mot Libanon. I skrivande stund finns fortfarande inga uppgifter om vad som hänt dem.
Syrien är i dag söndertrasat av ett av de blodigaste inbördeskrigen i den här regionen. Hundratusentals människor har mördats. Små barn som fortfarande lever tvingas vandra ända upp till knäna i blodpölar. Jag själv fick en förkänsla av vilket land Syrien var, när jag 2008 sökte visum dit och inte minst när jag väl var inne i landet. Min fotograf och jag hade tvingats svära att aldrig göra några regimkritiska reportage för då skulle det inte bli något visum.
I punkt efter punkt talade den syriske ambassadören om för oss vad vi tilläts filma och vad vi skulle hålla tassarna borta ifrån. Det var ambassadören själv som rekommenderade oss att besöka Ma’loula, staden som i går var en kristen vallfartssort, i dag en plats där svenska journalister kidnappas.
Min fotograf och jag kunde inte röra oss fritt trots att det inte rådde krigstillstånd då. Varje steg vi tog bevakades av vår ”spion” Muhammed från informationsdepartementet. Han såg till att vi inte gjorde några övertramp, att vår rapportering blev positiv och regimvänlig och att Syriens ”älskade” president Bashar al-Assad åtnjöt den ära han ”förtjänade”.
Jag kände mig som en hora köpt av regimen. Men jag var tvungen att gilla läget. Annars kanske jag skulle kastas i fängelse – eller rentav dödas.
Claes Elfsberg
... vårt käraste och mest trovärdiga nyhetsankare faller även han för SVT:s obönhörliga stupstock. Om knappt två år fyller han 67. SVT:s princip är att i n g e n får ha kvar sin fasta anställning efter 67 år fyllda. Inte ens Claes Elfsberg. Möjligen skulle han kunna få hoppa runt på vikariat men något fast jobb får han inte, denna legendariska tv-journalist, som räddat tusentals sändningar för SVT:s ofta mediokra chefer. Fy, säger jag. Låt oss alla stötta Claes Elfsberg mot Eva Hamiltons regemente och SVT:s skandalösa åldersdiskriminering.
Dina statusuppdateringar
... avslöjar vem du är. Det har två svenska forskare kommit fram till genom att granska 300 amerikanska Facebookanvändare. Det är redan känt att personer som ständigt lägger ut selfies, bilder på sig själva, i sina statusuppdateringar är både egoistiska och narcissistiska. Nu vet vi, enligt de båda forskarna, att personer som i sina statusuppdateringar på Facebook skriver om pornografi, prostituerade, slaktare och halshuggningar oftare är psykopatiska än andra. Behöver man verkligen forskning för att fatta det?