Det handlar om oskrivna lagar
Läkaren anser att han blev "kränkt" när kvinnan i huvudduk inte genast tog hans utsträckta hand.
Det intresserar mig. Varför?
En svensk manlig läkare kommer in, ser en kvinna på en brits. Hon gör en hälsningsgest (säger hon), med en hand över bröstet. Hon kan ha sett honom i ögonen. Hon väntar tyst.
Men hon tar inte hans hand.
Läkaren kunde ha glidit förbi ögonblicket, men det gör han inte. Han upprepar att han alltid handhälsar på sina patienter.
Vad som därefter hände på läkarmottagningen 11 januari 2013 finns två versioner av. Det afghanska paret säger att läkaren fortsatte insistera på handskakning, annars skulle han inte undersöka henne.
Läkaren säger att han fyra gånger förgäves försökte tala med kvinnan genom tolk men maken gapade och skrek, stämningen var så upprörd att han fann för gott att avbryta.
Tolken vet inte riktigt vad hon såg.
Jag har all förståelse för att hovrätten inte finner det bevisat att läkaren skulle ha vägrat undersöka kvinnan som straff för att hon inte skakade tass.
Min kvardröjande fråga gäller läkaren, som uppger att han behandlat tusentals muslimer, att han även arbetat utomlands.
Nu blev han "kränkt i sin yrkesroll"? Att kvinnan inte tog hans utsträckta hand var "ett starkt negativt ställningstagande" och att han var "både överraskad och illa berörd".
Jag har aldrig tänkt på risken att mitt uppförande kränker doktorn jag möter. Eller att jag måste trycka hens hand.
Alternativ fanns. Han kunde ha inte låtsats om den uteblivna handen, smidigt glidit förbi hindret, låt vara efter en pinsam tystnad.
Sådant har hänt åtminstone mig.
Det senaste "handskakningsmålet", ger oss tyvärr ingen vägledning i frågan om handskakningsvägran är en rättighet med religiös och kulturell botten och skyddat i lagen. Hovrätten går aldrig in på diskrimineringslagen, eftersom ord står mot ord, det gick inte att klarlägga vad som egentligen hände och vem som sa vad.
Och möjligen handlade det aldrig om diskriminering. Möjligen handlar det om den oskrivna lag som sätter doktorn närmast Gud: han har tolkningsföreträde, han ska vördas, han har auktoriteten. Men den blev kränkt.