Gravida borde få gräddfil – inte stängas in i skrubbar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den svenska BB-krisen påminner om SJ:s problem med snö. Kvinnor har fött barn sedan apstadiet och om vintern snöar det i Sverige. Ändå står sjukvården respektive tågcheferna handfallna år ut och år in, som om detta var extraordinära händelser.

I ett nu omskrivet fall nekades en förstföderska plats på Kvinnokliniken i Lund trots misstänkt förgiftning. Barnet dog i magen. Politikernas spariver hotar kvinnohälsan och är dessutom feltänkt, eftersom den riskerar att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser. Det skriver Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia (Sydsvenskan 18/7). En lose-lose-situation, alltså. Många som försöker bli gravida fasar för BB redan innan barnet blivit till. En del väljer att återgå till forna seklers riskfyllda hemmafödande.

Kanske krävs radikala medel i krisen. Fler strejker? Extrainsatta barnmorskestudenter vid högtryck? Gräddfil för gravida till vissa akuter à la kungafamiljen? Lycka till att uppfylla Sveriges tvåbarnsmål ifall rubrikerna om skräckförlossningar fortsätter.

Utöver platsbristen präglas många avdelningar av fatal stress och kommunikationsbrister. I våras avled en bebis på Akademiska i Uppsala efter att modern gång på gång vägrats kejsarsnitt. Reklamforskaren Nina Åkestams text om otryggheten som omgärdar födandet har delats av tusentals i sommar. Åkestam beskriver hur det känns att med värkar tvingas åka till en annan stad och skrivas ut mindre än ett dygn senare, hopsydd och blödande … Min egen förlossning var hemsk men eftersom vi liksom Åkestams överlevde räknas den som en framgång. Borde inte svensk sjukvård ha högre mål än så?

Desinformationen är ett annat svek. Vi höggravida samlades i hundratal (här borde kanske varningsklockorna ha ringt) i hör- salen på Danderyds sjukhus och gratulerades till våra nedkomstdatum. November är lugnaste månaden! Vi high-fivade varandra över magarna. Undrar hur lurad mamman som tvingades föda i en skrubb kände sig.

Centrala aspekter av födandet är fortfarande obegripliga för mig. Varför inkvarteras vissa i tjusiga sviter med soffgrupp? Jag hade gladeligen delat mitt jätterum med tre-fyra andra. Inte minst den stackars skrubbkvinnan.

Lisa Bjurwald