Anders Tegnells kritiker beter sig som haverister

Allmänheten har rätt till en seriös debatt

Statsepidemiolog Anders Tegnell.

Sveriges hantering av coronapandemin sticker ut internationellt, det stod klart ganska snabbt. Men de spänstiga debatterna mellan Folkhälsomyndighetens representanter och deras kritiker inom smittskyddsfältet lös länge med sin frånvaro i nästan all etermedia. Det var konstigt, med tanke på vilka värden som står på spel.

I stället tog Tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius täten i kritiken mot att släcka ner svensk ekonomi, efter en uppmärksammad medverkan i Aktuellt.

Sverige är ett litet land, med få nationella nyhetsprogram. En individ som går genom rutan kan ändra på kursen för en hel debatt. Sådana är de svajiga förutsättningarna.

Det är här problemet med de svenska smittskyddsexperterna just blivit akut synligt.

Efter att ha avlossat sin arsenal av kritik mot Folkhälsomyndigheten i debattartiklar och på sociala medier gjorde de i veckan entré också i svenskarnas vardagsrum. Efter veckor med Wold, Giesecke, Tegnell och Carlsson, som i allt väsentligt står för samma linje i pandemistrategin, klev Lena Einhorn, virolog och författare, in i Aktuellt på länk i tisdags och gjorde vad man brukar kalla ett avtryck. Det blev festligt, men inte särskilt bra. Att kanalisera flera veckors frustration i fem minuters debatt är inget lyckat recept när man har en stoiskt lugn statsepidemiolog på andra sidan.

Och eftersom den svenska allmänheten, trots en exponentiellt ökande kunskap i ämnet, inte sitter på någon expertis inom ämnet skymdes hennes budskap så att säga av omständigheterna.

Ett par veckor tidigare hade Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar och en av FHM:s starkaste kritiker, bjudits in till samma nyhetsprogram. Men i stället för att gå i polemik med Anders Tegnell som också satt där, instämde Olsen konsekvent i hans utsagor. Dagen därpå pratade Olsen med norska NRK och sa att Sverige med sin coronastrategi ”är på väg mot en tragedi”. Det kändes dubbelt olustigt.

Cecilia Söderberg-Nauclér, professor på Karolinska Institutet och den tredje riktigt beska FHM-kritikern i samlingen, satte punkt för sin egen relevans som debattör i veckan när hon två gånger klart och tydligt krävde Anders Tegnells avgång i en intervju med Aftonbladet, för att därefter hävda att hon aldrig gjort det och att reportern ägnade sig åt ”usel sensationsjournalistik”.

Utöver forskning och utbildning brukar man prata om universitets och högskolors ”tredje uppgift”, den att dela med sig av kunskap till allmänheten. Det är ett viktig uppdrag och i modern tid har det aldrig varit viktigare än nu.

Sveriges strategi under coronapandemin är kontroversiell. I takt med att närstående dör i covid-19, i mindre utsträckning än i Italien, men betydligt större än i exempelvis Finland, har allmänheten rätt till en seriös vetenskaplig debatt i ämnet: Var har rutinerna brustit? Vågar jag ha kvar min mamma på ålderdomshem i nuläget? Hade min sambos död kunnat undvikas?

Det är inga små frågor. Så hur kan den ganska stora numerär av FHM-kritiker gå bort sig så fatalt? Att vara uppeldad, debattovan och slinta på orden kan för all del hända de flesta. Men den rad av räknefel, opportunism, lögner och rent haveristiskt beteende på sociala medier som präglat nästan uteslutande ena sidan av debatten imponerar inte. Det är ett misslyckande för demokratin.


Två frågor

  • När jag ändå är igång har jag en fråga till Folkhälsomyndigheten: Varför rekommenderade ni tidigt 70-plussare att isoleras från alla andra – barn, barnbarn, vänner – medan uppmaningen till personal inom hemtjänst och äldreboenden – där vårdtagarna oftast är betydligt äldre än 70 år – är att gå till jobbet så länge de inte känner symtom?
  • Och så en fråga till FHM:s kritiker: Hur ser er smittbekämpningsplan ut på längre sikt? Ska vi sitta i karantän tills ett vaccin kommer? Och om vi får bukt med smittspridningen – hur hanterar vi en andravåg i höst?