Varför behandlas gravida kvinnor som dumma våp?
Vad är det som gör det så omöjligt att föra samtal om att föda hemma i Sverige? Så fort debatten drar igång försvinner alla nyanser, det finns inte ens plats för fakta.
Kvinnor som utövar free birthing (alltså helt oassisterade födslar i hemmet) klumpas ihop med kvinnor som föder hemma i sällskap av en barnmorska. Man baxnar.
Den här gången tändes diskussionen av en text signerad skribenten Stina Petersson för att det pågår ett farligt influencer-spel som får kvinnor över hela Sverige att utsätta sig själva och sina ofödda barn för livsfara. Att barnmorskan och influencern Asabea Britton i sin podcast har kallat förlossningar som sker på sjukhus för ”medikaliserade” lyfts fram som ett exempel på den farliga normförskjutningen. Men att förlossningar är medikaliserade är ingen åsikt, det är fakta. Rutinmässiga mätning av livmodermunnen, CTG, infarter och värkstimulerande dropp är vardag på landets förlossningsavdelningar. Medicinska interventioner som ibland, för att inte säga ofta, saknar grund och som i värsta fall kan påverka förlossningsförloppet negativt. Tittar man på den samlade forskningen så finns det ingenting som tyder på att det skulle vara mer riskfyllt för en frisk omföderska med en normal graviditet att föda hemma än på sjukhus.
För tydlighets skull vill jag här flika in att jag själv har fött två barn på sjukhus, att jag tror på den moderna medicinens roll i att mödra- och barnadödlighet i Sverige är låg och att närheten till läkare och operationssalar på sjukhus i urakuta situationer är att föredra framför att vara hemma.
Med det sagt: varför behandlas gravida kvinnor som dumma våp?
Den kritiska kören säger: Hur kan man välja bort vård? De säger: ”Höhö vill de också gipsa benet hemma, eller operera hjärtat?”. De säger att jag/min fru/min syster/min vän och deras bebisar hade alla varit döda om de hade fött hemma.
Den absoluta majoriteten av de som föder hemma väljer inte bort vård - tvärtom. Till skillnad från de som föder på en förlossningsavdelning har de minst en barnmorska vid sin sida hela tiden. En barnmorska med kunskap om, och en plan för när, en förflyttning från hemmet till sjukhuset kan behöva göras. Inför hemförlossningen har också strikta kontroller gjort och riktlinjer följts. Att föda är inte ett medicinskt ingrepp att likna vid en hjärtoperation. Rädslan för att skadas eller dö kan vara själva motivet till att föda hemma. Att utsättas för onödig stress, skickas hem smärtpåverkad och trött, eller att inte få plats på förlossningen är förenat med risker för både mamma och bebis.
En kartläggning som mina kollegor och jag gjorde i VeckoRevyn visade att 12 dödsfall inom förlossningsvården under knappt fyra år kunde kopplas till just platsbrist. I hemmet finns ingen platsbrist.
Ändå säger ni att kvinnor som vill föda hemma är de som är galna?
De enda som är galna i det här landet är de som har mandatet att skapa förutsättningar för ett nytt liv att välkomnas till världen så fint och lugnt som möjligt, men som väljer att inte använda det.
