Kommunismen har dödat en miljon om året sedan 1917
Jag fick en gång i tiden lära mig att den ryska revolutionen, som ägde rum för hundra år sedan, var den stora folkliga resningen mot tsarens förtryck, att den visserligen utvecklades till en diktatur, men bara för att de gamla klasserna gjorde militant motstånd. Så övertygande kan en diktatur nämligen skriva historia om man skickar alla som har annat att berätta till Sibirien.
Med verklighetens 1917 har sådan hovpoesi inte mycket att göra. Lenins kupp var bara en av två revolutioner det året. Den första ägde rum i mars 1917, avsatte tsaren och skapade en provisorisk regering ledd av liberaler och demokratiska socialister. De började liberalisera det auktoritära landet, skapade yttrandefrihet och förberedde demokratiska val.
Men Lenin var fast besluten att kväva demokratin i dess linda. Den 7 november 1917 upplöste hans kommunister med våld regeringen. Dagen efter förbjöd de alla tidningar som spred ”förvirring”. Kommunisterna lät de förberedda valen äga rum mot slutet av månaden, i hopp om att få majoritet. Men de fick blott 24 procent av rösterna.
När de valda parlamentsledamöterna – främst socialister – gick till sitt första sammanträde tog de med stearinljus ifall kommunisterna skulle stänga strömmen och smörgåsar ifall de skulle svältas ut. ”Sålunda gick demokratin i strid mot diktaturen, tungt beväpnad med smörgåsar och stearinljus”, som Lenins hejduk Trotskij beskrev det. Dagen efter var parlamentet upplöst, andra partier förbjöds och deras ledare fängslades eller avrättades. Den sovjetiska demokratin varade i 13 timmar.
Moderna historiker har visat att kommunismen inte alls brutaliserades för att motståndet var så hårt, utan motståndet blev så hårt för att kommunismen var så brutal. De arbetare som trott på löften om frihet och bröd mötte diktatur och en planekonomi som svalt dem. De bönder som utlovats jord bestals på både jord och livsmedel. Till och med de röda matroserna i Kronstadt protesterade 1921, och krävde frihet för alla socialistiska partier. Kommunisterna svarade med bombplan och masslakt på matroser som de tidigare kallade ”revolutionens hjältar”.
När makten konsoliderades började den röda terrorn på allvar. Summariska avrättningar, interna utrensningar, arbetsläger till döds, massdeporteringar, konstruerade svältkatastrofer för att tvinga Ukraina på knä.
Folkmordsforskaren Adam Jones konstaterar att det inte finns mycket i mänsklig historia som kan jämföras med det organiserade våld som utfördes i Lenins och Stalins Sovjetunionen mellan 1917 och 1953. Tillsammans med kommunistiska regimer i länder som Kina, Kambodja, Nordkorea och Etiopien dödade de runt 94 miljoner människor, enligt Kommunismens svarta bok. Nästan en miljon människor om året sedan 1917.
Hur kunde denna tragedi drabba varenda gång kommunismens idéer prövades? Vissa säger att den inte fungerade bland människor av kött och blod. Så är det väl, men inte för att kommunismen var för fin för människan, utan för ful. Den krävde en annan slags människa, som fungerade annorlunda, och då måste verklighetens människa tvingas till underkastelse, eller skjutas i nacken.
”Vad är kommunism?” lyder ett ryskt skämt, ”Den längsta vägen från kapitalism till kapitalism.” Det är också den blodigaste.
Hur kommunisterna tog makten
Richard Pipes Den ryska revolutionen är ett viktigt verk som förklarar hur Lenin kunde ta makten och lade grunden till det som blev stalinismen.
Hur kommunisterna förstörde ekonomin
Det fanns aldrig någon plan för planekonomin, visar Mattias Svenssons i essän Vad vi kan lära av planekonomin.