”Hoppas Lavrov tog upp Lidingöhuset med Wallström”

Det bisarra dramat om ryska huset på Lidingö fortsätter. 

Tvisten, som har innehållit fler konstiga turer än vad någon kan räkna till, står på dagordningen då Margot Wallström i dag träffar Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.

Ryska huset på Lidingö.

Hon har det inte helt lätt, vår utrikesminister. 

Israel svarade i förra veckan sarkastiskt på den svenska regeringens tillkännagivande om att skicka ett svenskt sändebud för att försöka lösa konflikten med Palestina, i Saudiarabien muttras det ännu om hennes fördömande av piskstraff och internationella krav väcks på en markering mot Donald Trump med anledning av presidentens svårbegripliga uttalanden om Sverige.

I det läget ska Wallström ta sig an den ryska irritationen över ett oansenligt 1950-talshus på Lidingö. 

På det ryska utrikesdepartementets hemsida finns en redogörelse för ämnen som de två utrikesministrarna i dag ska dryfta i Kreml. 

Efter svepande formuleringar om ekonomiska förhandlingar och hyllningar till Ikea dyker huset upp som en av de sista programpunkterna. 

Moskva påpekar att tvisten om huset fortsätter att vara en allvarlig belastning för relationerna mellan länderna och hänvisar till Wienkonventionen, ett internationellt fördrag som bland annat reglerar immunitet för utländska beskickningar.  

Kort resumé:

När Sovjet upplöstes 1991 så konfiskerade den ryska staten ett säkerhetsbolag i S:t Petersburg som den tyske affärsmannen Franz Sedelmayer var störste ägare i.

Affärsmannen blåstes på motsvarande 40 miljoner kronor, blev arg och vände sig till rättsväsendet i Tyskland och Sverige med en begäran om att fastigheter i dessa länder skulle konfiskeras och säljas. Endast så skulle han få tillbaka sina pengar.

I Sverige valdes sjuvåningshuset på Lidingö, som Sovjet köpte 1952, ut. Där bor sedan dess ryssar. Tvisten stöttes och blöttes tills Högsta domstolen gav klartecken till försäljning. 

En godbit som pressen naturligtvis inte ville gå miste om. Spaltmeter skrevs, tv rapporterade.

Utrikesminister Carl Bildt varnade myndigheter för att en tvångsförsäljning kunde få besvärliga följder och den svenska ambassadören i Moskva kallades till Kreml och fick veta att Putin inte var nöjd. Möjligen skulle den svenska ambassaden rent av beslagtas.

Det oansenliga, slitna huset utlöste kort sagt en diplomatisk fnurra på hög nivå och när det skulle säljas på auktion av kronofogden i Sundbyberg var såväl svenska som internationella medier på plats.

Ryssland suckade än en gång och när landet tidigare för ett par år sedan portade ett antal toppolitiker i Europa, däribland Storbritanniens tidigare vice premiärminister Nick Clegg, slängdes rikskronofogde Eva Liedström Adler in på listan.

Sedan var det tyst något år. Men i december 2015 rapporterade så TT om nya förvecklingar. Fastighetens ägare, advokat Stefan Häge, hade tröttnat. 

Han köpte för ett år sedan huset för tolv miljoner. En bra affär kan tyckas, då det har värderats till cirka 60 miljoner, men ryssarna har vägrat att betala hyra.

De har dessutom satt upp betongfundament utanför fastigheten och spärrat infarten med en bom.

Häge lyckades förmå Lidingö kommun att stänga av vattnet till huset. De boende svarade med att ringa polisen. Vattnet var snart igång igen.

Nästa morgon ringde en chef på UD till kommunen och påpekade att ryssarna har diplomatisk immunitet.

Om nu Lavrov verkligen har tagit upp tvisten med Wallström är oklart. Men låt oss hoppas det. Detta drama saknar nämligen inte ett betydande mått av underhållningsvärde.