Därför dopar jag mina digitalbilder
Jag blev ivägskickad till Korsika på jobb för ett par veckor sedan och snikade åt mig några timmars sightseeing och playa på köpet.
Det var omöjligt att inte bli knockad av den lilla Medelhavspärlan, så till den grad att jag övervägde att flytta dit och leva på mina besparingar.
Det blev aldrig så, men jag gjorde i alla fall vad man ska för att försäkra sig om att semestern 2012 har inträffat på riktigt; jag gick loco med min telefon och dokumenterade hav och klippor och fåriga farbröder på caféer (men undvek nogsamt de stora CocaCola-parasollen och all inclusive-turisterna). Sen spammade jag mina vänner med digitala vykort.
Jag vill minnas att jag skrev något ganska osympatiskt i ämnesraden också, typ ”hård dag på jobbet, hoppas ni har det lika härligt i Göteborg”.
”Vad vackert”, svarade en kompis, ”är det lika fint utan filter?”.
Det var som att bli påkommen med att fuska på ett prov. Det fanns inget rättfärdigande. Jag hade tagit mina bilder och manipulerat dem via en applikation som gjorde dem färggladare, lite lagom retro-autentiska och möjligen lite soligare också. Jag hade dopat mina semesterfoton, och det med en påkommen elitidrottares genanta retorik: ALLA ANDRA GÖR DET JU.
Jag hade, kort sagt, fallit för grupptrycket. Det var resultatet efter en lång sommar i ett gråmulet Stockholm med några avbrott för besök i ett ännu gråare Västsverige, samtidigt som jag matats med ett ogenerat bildflöde av vänner och bekanta från sommarstugeidyller med knallröda smultron i skära småbarnshänder ackompanjerade av orimliga solnedgångar som inte alls stämde med väderleksrapporterna.
När så kräftskivorna drog i gång på hemmaplan insåg jag att orgien i fotopornografi på de sociala medierna inte gick att stoppa på egen hand. Jag hade kommit till ett vägskäl där det gällde att välja: Fortsätta sura eller ansluta mig till väckelserörelsen Instagram och aldrig mer blicka tillbaka?
Valet var lätt.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli synad.
Efter förtroendekrisen på Korsika har plåtandet ändå förflutit utan större missöden.
För er puritaner som står kvar och stampar på den andra sidan vill jag verkligen rekommendera steget över till fotoapplikationernas universum. Det är helt enkelt lite sexigare än den enmegapixlade mobilkamera-tiden.
Och i Instagram-familjen finns en outtalad överenskommelse om att fusk är okej – eftersom alla andra ändå håller på.
Äktenskapråd
Göran och Annika pallade inte prövningen. Inte Fredrik och Filippa heller. Men Michelle Obama förkunnade under sitt tal på demokraternas konvent att hon ”älskar Barack mer nu än för fyra år sedan”. Om hon inte är landets första dam efter valet i november är det kanske läge att starta en äktenskapsrådgivningsbyrå för skandinaviska statsråd. Det finns pengar att hämta här, sister.
Gubbarna
En av de känsligaste frågorna i den amerikanska valrörelsen är den om fri abort. Om kvinnor i USA ska få bestämma över sina oönskade graviditeter eller om gubbar i Vita huset ska få göra det. Jag slår upp min fickkalender, bläddrar mig fram till dagens datum och tittar efter. Jo, det är år 2012, precis som jag hade för mig. God natt.