Straffades av allt hyckleri – till slut
Det var ganska kul när danska Venstre, Konservative och Dansk Folkeparti ville skicka valobservatörer till Sverige eftersom de ansåg att SD utsattes för censur och tyckte det var under all kritik att vem som helst kan se vilka valsedlar som hämtas innan den som ska rösta går in i båset.
”Jag kommer att ta upp en diskussion med Europarådets medlemsländer om vi bör ställa Sverige under en eller annan form av övervakning så att vi säkrar demokrati i framtiden”, sa Venstres talesman i utrikesfrågor, Michael Aastrup Jensen, till Jyllands-Posten.
Självklart togs detta emot med överlägsna huvudskakningar i Sverige. Skulle vi, som lever i demokratins högborg, bli mästrade av vårt rasistiska broderfolk i syd? Herregud, det vet man ju hur det är med danskarna; lyssnar man på dem blir man snabbt hjärntvättad och då är spontanheilningarna inte långt borta.
Fast med facit i hand och alla borttappade valsedlar som hittas på bensinstationer och i papperskorgar så hade det kanske varit på sin plats med några oberoende observatörer som hade kunnat hålla ordning på det svenska bananrepublikvalet.
Paniken över att 339 610 personer röstat fel, det vill säga på SD, är också intressant. Debattörer som uppenbart missat att SD låg bra till i opinionsundersökningarna slåss om att vara chockade över att denna rasistiska böld slagit upp i vårt svenska toleranta samhälle där vi hyllar olikheter.
Därför ska de som röstat fel snabbt och effektivt bekämpas, vilket är ett ganska inkonsekvent resonemang. Visst, det är tråkigt att människor röstar på SD och att bedöma människor efter ursprung i stället för deras personliga egenskaper är sjukt.
Men om vi nu ska ha demokrati så måste den ju gälla alla, annars faller ju hela grundidén.
Mahatma Gandhi har sagt att: ”Evolution av demokrati är inte möjlig om vi inte är beredda att höra den andra sidan”.
Så här efter valet finns det en hel del att lära av hans ödmjukhet. Vi svenskar är kanske inte så förbaskat märkvärdiga, goda och överlägsna som vi inbillar oss där vi sitter på våra höga toleranshästar byggda på 200 års fred.
I själva verket är vi precis lika bra och dåliga, rasistiska och toleranta, som människorna i de länder vi anser oss vara lite bättre än i världen.
Det hycklas bara lite mer i Sverige, eftersom vi vägrar erkänna de mindre vackra aspekterna av samhället – och oss själva. Sådant straffar sig alltid, i någon form.