Om maten smakar gott? Skit samma!
En dag kanske du sitter i en sjukhussäng på Karolinska sjukhuset i Solna och petar i en svart låda. Du rör i en klibbig sörja av något sönderhackat och brunt. Vad är det här? Ja, inte är det wienerschnitzel i alla fall.
Och hur har den här maten kommit till? kanske du tänker.
Det vill du inte veta.
I boken ”Döden i grytan – om vår rädsla för riktig mat” berättar journalisterna Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson varför den processade och standardiserade stordriftsmaten allt oftare slinker ner i våra magar. Och hur lagar och regler gynnar den näringsfattiga industrimaten och sätter krokben för till exempel Bengan som bakar surdegsbröd på Gotland och Annika som försöker driva ett trädgårdskafé på Kinnekulle.
Stordriftsmaten, enligt de två författarna, lagas inte enligt principen ”nu ska det allt bli gott att äta”. Eller för att barn och sjuka och äldre ska få nyttiga vitaminer och energi.
Nej, nej.
Industrimaten styrs av andra intressen. Maten som de stora cateringföretagen skeppar ut i miljontals svarta lådor till skolor, sjukhus och äldreboenden, ska framför allt
klara hygienkontrollen, de långa transporterna, uppvärmningen i mikron och kraven på vinst.
Skit samma om maten smakar gott.
Så bort med allt som kan trassla till det med pris, transport, produktionsteknik och den heliga hållbarheten. Bort med nyttiga fetter och vitaminer. Den storskaliga maten hackas i små bitar och kryddas med E-tillsatser och smakförstärkare.
På ett sjukhus klarar de flesta patienterna den här maten i några dagar, visar forskningen. Men äldre som måste stanna på sjukhus under en längre period slutar att äta.
Ennart och Nilsson berättar om den långa näringskedjan, från avelssuggan som står kedjad i en gallerbur på den gigantiska grisfarmen till den plastinpackade skinkan som du står och tummar på på Ica eller Konsum. Och som du kanske tror är skivor från en skinka. Ja, en riktig skinka.
Du är lurad.
Pålägget är gjort av köttbitar, vatten och tidigare förbjudna polyfosfater som centrifugerats och pressats ihop till vad som ser ut att vara en skinka.
Och den lilla grisen i näringskedjans bortersta hörn: hur tror du att den mådde?