Dadda hink och spade

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lena Mellin om EU-toppmötets sandlådebråk

LAEKEN

Bråk i sandlådan är rationella jämfört med dispyter mellan EU:s regeringschefer.

Gång på gång bevisas att inget är främmande för en statsminister som vill imponera på hemmapubliken.

Det ska sägas direkt. Det finns undantag från regeln om att EU:s regeringschefer inte vuxit ur sandlådan. De nordiska statsministrarna tillhör dem som lämnat koltstadiet.

Andra går mer än gärna i barndom om det finns en epålett att riva åt sig ur EU:s digra utbud. De beter sig helt enkelt på ett sätt som man inte tror vuxna människor är mäktiga till. I alla fall inte inför öppen ridå och 2 000 journalister.

Äntligen skulle det avgöras

I går skulle EU:s ledare besluta om lokaliseringen av sex nya myndigheter. Frågan har ältats i flera år. Men nu skulle klubban äntligen falla.

Redan på morgonen insåg ordföranden, belgaren Guy Verhofstadt, att läget var kritiskt. Han kastade in tre nya myndigheter i debatten. Beslut om att inrätta dem hade visserligen inte tagits. Men vad gör det när den nationella prestigen står på spel?

Inte bara Persson som kinkade

På eftermiddagen singlade ytterligare fem myndigheter ner genom luften. En av dem skulle behandla IT-säkerhet och skulle ligga i Barcelona.

Eftersom beslutet om att inrätta IT-byrån för det första skjutits på framtiden och för det andra utlovats Sverige blev förvåningen, och ilskan, i den svenska delegation stor. Stopp och belägg, sade Persson.

Han var inte den ende som kinkade. Surast var den franske premiärministern Lionel Jospin. Han vill bli fransk president i vårens val. Hans rival, den sittande presidenten Jacques Chirac, hade just klöst åt sig ett fint jobb åt sin vän Valéry Giscard d"Estaing som blir ordförande i EU:s framtidsgrupp.

Jospin måste alltså bevisa att han var lika duktig att försvara Frankrikes färger som Chirac. När ett av Europas glassigaste jobb står på spel får inget lämnas ogjort.

Berlusconi vaknade till liv

Vi ska ha Sjösäkerhetsbyrån och den ska ligga i Nantes, sade Jospin väl medveten om att den var lovad till Lissabon.

Då vaknade Silvio Berlusconi till liv. Möjligen såg han en regeringskris i Italien i sikte. I alla händelser skulle byrån för livsmedelssäkerhetet förläggas till Parma, annars tänkte han åka hem.

Mer än fyra timmar försenat upplöstes mötet utan en uppgörelse. Ibland är stora män inget annat än mycket små pojkar.

Lena Mellin