Bob Dylan har säkert rätt- Gud har det inte så lätt

Bob Dylan tar Guds parti.

Bob Dylan sjunger ”Gotta serve somebody” och det mesta tyder på att han har rätt, även om det är på en av de där kristna plattorna som ger en del Dylanfans flackande blick och svettiga handflator.

Det är bara att välja: ”It may be the devil or it may be the lord”.

Å andra sidan tar Dylan för givet att alternativen finns där, tydliga som eldstoder på natthimlen. Det gör folk gärna när de blivit frälsta­. Men om saken vore så uppenbar för alla, skulle själva uppmaningen att välja vara överflödig. Nu är den inte det.

Försök att för ett ögonblick inte vara så blint upptagen av din egen frälsning (skrev han med illa dold sarkasm) och pröva i stället att se situationen från Guds perspektiv. Han brukade vara ensam ­herre på täppan­, eller snarare­ Herre på täppan. Ingen­ ­annan delade hav som han, ingen talade­ med ­sådan tordöns­stämma och hans ­brinnande buskar var av första klass. Hans ­berättelse var inte bara den bästa, utan näst intill den enda. Djävulen fanns där, förstås, men det gjorde egentligen bara Guds berättelse bättre. Fanskapet ­behövdes för att få ihop drama­turgin.

Jämför det med vad Gud har att kämpa emot i dag. Vi översköljs av mirakel dag och natt. Vi kan se vad som händer på andra sidan jorden, när det händer. Vi kan flyga. Våra sjuka blir ofta botade och man ­behöver inte längre vara Gud för att vara allseende. Det räcker med att jobba på trafikkontrollen i Storstockholms Lokaltrafik med tillgång till alla övervaknings­kameror.

Tar en buske eld skickar vi ut brandförsvaret och uppmanar ­semesterfirarna att handskas varsamt med grillen i skog och mark. Sker något verkligt ­märkligt, går det alltid att be ­några vetenskapsmän att ­förklara bort det.

Jag undrar om ens en eldstod på natthimlen skulle göra något ­bestående intryck på en modern människa. Den skulle säkert föranleda en debattartikel av någon miljöpartist om klimathotet, men än sen då? Vi har redan sett eldstoder på film. Dessutom i bättre upplösning och snyggare vinklar än verkligheten någonsin kan ­erbjuda. Förresten­ har vi, av ren vana, ­blivit en ytterst kräsen publik. En genomsnittlig människa av i dag är sedan födseln marinerad i otroligt professionellt berättande. Och Gud får ursäkta, men ingen slår amerikanerna i den genren.

Med detta vill jag inte ha sagt att Dylan har fel. Tvärtom. Gotta serve ­somebody. Men jag vill påminna om att vi kanske måste ­anstränga oss lite mer än Moses, för att skilja­ det ena från det ­andra.

Korg till kloster

Detalj från”Paradis”.

Katarinaklostret vid foten av Sinai berg ska ha grundats år 337 och stod färdigt 565. Det är kristenhetens äldsta kloster och det skyddas av femton meter höga försvarsmurar. Fram till 1800-talet var det enda sättet att komma in att hissas över muren i en stor korg.

Största tavlan

Den venetianske målaren ­Tintorettos verk ”Paradis”, som hänger i Dogepalatset i Venedig, är 23 meter långt och drygt 9 meter högt. Det sägs vara ­världens största målning på duk. Tintoretto målade den i skiftet mellan 1580- och 90-tal, då han var drygt 70 år.

Följ ämnen i artikeln