Rasister? Nationalister? Nej, men lokalpatrioter

Var ska man börja sin valanalys?

Närmast hjärtat, kanske.

Gudhem. Lagkamraterna i Tomtens IF. Hoppet om att någon enda människa ska minnas frisparken jag skruvade in på Klostervallens grusplan en stålgrå eftermiddag för tretton år sedan. 26,7 procent för SD.

Vartofta. Pappas barndomsby. Farmors tegelhus på Elvagatan 11. Julafton. Känslan av tillhörighet. 26,1 procent.

Framåt natten ögnar jag igenom kommunvalet hemma i Fal­köping. Ortsnamnen, som i barn­domens fotbollsserie. Kinnarp-­Slutarp, 26,4. Floby, 27,2.

Samtidigt, på valnatten: Reinfeldt sätter sig i en bil utanför valvakan på ett nybyggt designhotell i centrala Stockholm. Han förklarar nederlaget med att människor känner oro, som vore den odefinierad, ett naturligt tillstånd. Välkammade borgerliga debattörer besöker tv-studion och säger: vi måste börja prata integrationspolitik.

Stenstorpsbygden, 24,2. Kättilstorp, 30,9. Finns det något som antyder att Kättilstorp är på väg att islamiseras? Vilka slutsatser finns annars att dra? Är var tredje Kättilstorpare rasist? Var femte Gudhemsbo?

Troligtvis inte. Antagligen är de inte ens nationalister.

Men lokalpatrioter.

Och för den som värnar om sin hembygd, sitt liv på landsorten, finns alla skäl att protestera mot regerings­alternativen
Båda har svikit landsorten. Och sedan alliansen tillträdde har klyftan växt. 15 000 heltidsjobb försvann i lantbruket medan Centerpartiet riktade blickarna mot Stureplan. 14 000 statliga jobb flyttades in till storstäder. En sjättedel av alla by­skolor har lagts ned. Var femte biblioteksfilial. Busslinjer, vårdcentraler, poliskontor. Arbetslöshet. Vad trodde de? Att folk inte skulle protestera?

Sverigedemokraternas framgångar är inte enbart en fråga om flyktingpolitik. Det handlar även om motsättningen mellan landsorten och storstaden, folket och eliten. Även på den lilla skalan: småbyarna mot tätorten, Floby mot Falköping.

En fråga om närhet och avstånd, egentligen.

När man talar om hatet mot storstadsfixerade medier glömmer man lätt landsortsmediernas utarmning. För tjugo år sedan kände alla Fal­köpingsbor en journalist eller två. Falköpings Tidning hade lokalredaktioner ute i byarna. Tv och radio konkurrerade. Livet på landet existerade, bekräftades.

Från och med oktober är det bara tre allmänreportrar kvar på FT. Och i våras lade TV4 ned alla sina lokalsändningar. Medieskuggan allt större.

Och vid sidan av står människor på landsbygden, ser avståndet till resten av Sverige öka för varje år.

Ska vi prata integrationspolitik? Låt oss i så fall börja med de tretton procent som röstat på SD.

Hur ska de integreras i Sverige?

Snabb urbanisering

Främlingsfientliga Sverige­demokraterna ökade visserligen även i storstäderna - men plockar i huvudsak sina röster på mindre orter. Kanske dags att väcka liv i landsbygdsdebatten - trots att Sverige är ett av de länder som urbaniseras snabbast i EU?

Vackert eftermäle

Fredrik Reinfeldts sommartal - där han manade svenskarna att öppna sina hjärtan och plånböcker för kommande flyktingströmmar - visade sig vara ett egendomligt felbeslut. Inte minst eftersom det skedde i enlighet med de främlingsfientligas världsbild: invandring som börda. Men är inte Reinfeldt för smart för sådana felsteg? Ville han kanske snarare understryka sitt eget eftermäle som en stor humanist? Den konspiratoriske börjar genast fundera över vilka internationella toppjobb han har i kikaren.

Följ ämnen i artikeln