Inte bara tokhögern som har värderingar

Ebba Busch Thor vill tillåta vårdpersonal att vägra utföra aborter.

Det vårstädas friskt inom svenska politiska partier. Sverigedemokraterna har uteslutit några av sina mest opolerade bråkstakar, i hopp om att profilera sig som ett konservativt parti med mer än en hjärtefråga. Och till skillnad från många brötiga ”ut med packet”-populister i resten Europa har SD mer långtgående ambitioner.

Jämställdhetsfrågan har ofta hamnat i viss solförmörkelse bakom migrationsditon, men det är knappast någon hemlighet att Sveriges tredje största parti tycker att män och kvinnor är väsensskilda arter, med olika uppdrag i livet. I grova drag.

Det vore underligt om det hopplöst pensionärsstämplade Kristdemokraterna inte hoppade på tåget. De skulle bokstavligt talat dö ut annars. Partiledarbytet var ett överlevnadsstrategiskt steg ut i det sumpiga ingenmansland mellan de etablerade partierna och extremhögern.

Och äntligen känner man igen det här partiet igen, släpandes så där 35-40 år bakom samhällsutvecklingen i övrigt!

Relationer ska helst vara ”sunda och långvariga”, barn ska ha två föräldrar av olika kön och aborterna ska ner på ett minimum, och på sikt helt försvinna.

Den höggravida Ebba Busch Thor skrider själv runt mellan morgonsofforna som en erinran om den obefläckade avlelsen och sprider Kristdemokraternas nygamla evangelium med ett fromt leende.

Som av en händelse är det också de yngre partimedlemmarna som tassar runt kring SD:s älsklingsämne om minskade flyktingkvoter.

Till slut är det väl bara tanken på en förlåtande Jesus som håller anständigheten kvar i den gryende svenska tepartyrörelsen.

Det brukar kallas ”värdeorienterad” politik och det är lätt att generat börja skruva på sig och hänvisa till rent praktiska problem.

Sverige har faktiskt skrivit på FN:s flyktingkonvention och dessutom skulle svenska kvinnor ändå kunna åka till typ Norge och göra abort.

Men sådana argument botar inte extremism och de biter inte på religiös övertygelse.

Det är därför det är dags börja tala ur skägget.

Sverige tar emot flyktingar för att det är vårt moraliska ansvar att inte lämna folk att dö i krig och svält.

Vi tillåter abort för att rätten att bestämma över sin kropp är en grundpelare i ett modernt liberalt samhälle.

Det låter både basalt och bombastiskt på en gång. Men här är vi nu. Vi måste argumentera för saker vi tagit för givna och slå fast att värderingar inte är något som den nya svenska tokhögern har ensamrätt på.

Låt dem prata om familjevärden. Låt oss kalla det värderingar som gör att en familj kan se ut på olika sätt.

Låt dem åberopa nollvision och samvetsfrihet. Låt oss skandera inte en enda illegal abort på vårt samvete.

Veckans sjukaste

Hälsobloggerskan Belle Gibson byggde ett helt imperium med mobilappar och kokböker om att leva med cancer. Men till slut kom sanningen i kapp: Gibson har aldrig diagnosticerats med sjukdomen. Hennes tillstånd heter i stället Münchausen Syndrome; tvångsmässigt fabricerande om allvarlig sjukdom.

Veckans sötaste

I över en vecka har Storbritanniens mesta hard core-rojalister tältat utanför St Mary’s hospital i London, i väntan på den kungliga bebisen. Det fick kronprins­paret William och Kate att skicka croissanter, kakor och kaffe till sina trognaste supportrar, allt enligt den kungliga traditionen ”kan de inte äta mat kan de väl äta sötsaker”.