Soran Ismail och snäckan
Jag vet inte om ni känner till det här, det beror väl lite på vilket år ni är födda, men i Facebooks messengertjänst kan man förinställa en symbol. Strax till höger om skrivfältet finns utrymme att lägga till en symbol, en smiley, en tumme eller precis vad ditt hjärta önskar.
I en av mina mest intensiva messengergrupper, den med mina syrror, använde vi under lång tid salladshuvudet och för ett par veckor sedan ändrade vi till en snäcka.
I början kändes det lite fånigt, det där med att ha en förinställd nonsensillustration som flög i väg av misstag gång på gång.
Innan vi hade vant oss så var det en aning förvirrande. Vadå sallad, vad menar du? Man tänkte att man kanske var lite trög och lite efter, som den där gången man gick från att tro att aubergine är en grönsak till att veta att en aubergine är ett stort violett kön och att man har kukat oskyldigt folk i ögat. Extra illa var det att jag brukade använda auberginer för att illustrera mina amningsbröst vilket gjorde att jag skickade en massa dubbelpenisar. Äggplanta från snusktanta.
Vi skickar så många meddelanden mellan varandra i vårt separata universum som är en evighetslång konversationstråd. Det är bilder på barnen, kommentarer om nyhetshändelser, saker vi drömmer om när hela världen har sprutat sig två gånger i armen och dörren till umgänge slås upp på vid gavel igen. Det är så många meddelanden, för många, vi hinner inte reagera och svara på allt.
Och då.
Snäckan.
När man inte vet vad man ska svara så skickar man bara en snäcka. Då vet de andra att man har sett, man bekräftar, man säger varken ja eller nej eller hurra!
Bara: snäcka.
Nu vet ni vad jag kommer skriva härnäst.
Varför finns inte den här funktionen i verkligheten?
Hur många gånger per dygn hamnar man inte i en situation där det vore perfekt att bara räcka fram en snäcka. Man skulle kunna ha den i fickan eller i handväskan. Någon kanske säger ”Nu får det vara slut på den här pandemin, det börjar bli för jäkla segt.”
Då plockar du fram din snäcka och lägger den i den andra personens händer.
Snäcka.
Jag snäckar dig.
Tänk om vi kunde ersätta all meningslös utfyllnad vi säger under en dag och bara erbjuda värdefulla ord och snäckor.
Så mycket mellanmänskligt jox att byta ut mot något symboliskt. Som en symbol. En emoji. Jag lägger den här i dina händer och så får du tolka det lite som du vill.
Jag hade faktiskt skrivit en text om Soran Ismail-dokumentären, men när jag var klar så insåg jag att allt jag egentligen ville säga om den var:
