Det är krig – vi måste acceptera det nu
När detta skrivs har ytterligare två svenska soldater skadats och transporterats till sjukhus här i Afghanistan. Officerarna jag befinner mig med är oroliga för sina kamrater och alla hoppas innerligt att allt ska gå bra.
Men de fortsätter ändå med sitt uppdrag, att försöka få en helikopter att transportera en skadad afghansk soldat till sjukhus.
Det är krig, med allt vad det innebär. Sverige måste acceptera denna realitet, samt börja förstå vad soldaternas uppgift innebär och ge dem den respekt de förtjänar.
Men bara några timmar efter Kenneth Wallins död krävde Vänsterpartiets Hans Linde att de svenska soldaterna skulle tas hem från Afghanistan.
Kroppen hade inte förts tillbaka till Sverige, soldaterna hade inte ens återvänt till basen i Mazar-i-Sharif när Linde tog chansen att utnyttja en soldats död för sin politiska vinnings skull.
Hans Linde borde ha stått vid min sida när soldaterna kom tillbaka hit till Camp Northern Lights och sorgsna, trötta och smutsiga vandrade förbi kylcontainern där hedersvakten vakade över deras stupade kamrat.
Sorg måste få ha sin tid och ska respekteras. Inte utnyttjas, av varken media eller politiker.
Förhoppningsvis får de närmaste sörja färdigt i lugn och ro, alla på sitt sätt, och Kenneth Wallin hedras på bästa tänkbara sätt, vilket han sannerligen förtjänar.
Den nuvarande svenska styrkan, FS19, har ändå haft relativ tur. Fordon har kört på vägbomber som exploderat, men soldaterna har bara fått lindriga skador. Kulor och RPG-granater har svischat förbi bara några centimeter från fordon och soldater. Gud är svensk, har det sagts, men alla visste att den turen förr eller senare skulle ta slut.
Samtidigt känner alla soldater till riskerna, det underströks redan under utbildningen på Livgardet. Det tar kanske inte bort klumpen av oro som en del känner före ett uppdrag, men medvetenheten om vad som kan hända hos dessa kvinnor och män är stor.
Att skyttekompaniet gick in i Al-i-Zayi den 15 juni och byggde en bas på kullen har gjort att attackerna ökat.
Efter en tids lugn har de kriminella som samarbetar med talibanerna gradvis börjat återvända och lägga ut vägbomber och anfalla Isaf. Det finns ingen anledning för dem att vilja ha dem i området, inte bara av ideologi utan också för att det stör deras smuggling och annan kriminell aktivitet. Genom att svenskarna är mer aktiva hamnar de också i fler strider.
Men vad är alternativet? Att stanna på campen och bara eskortera och vakta sig själva som man gjort tidigare? Det är professionella soldater som Sverige har skickat hit, de flesta vill faktiskt göra nytta, inte bara vara på plats som politiska symboler.