Var jag inte rädd skulle jag behålla kläderna på
Tidningen Time släppte för några dagar sedan sitt senaste nummer, där de listar världens 100 mest inflytelserika människor. En salig lista, med allt från visselblåsaren Edward Snowden till tennisstjärnan Serena Williams.
Omslaget på tidningen är vikt åt sångerskan Beyonce.
Hon har vita trosor, vit BH och en genomskinlig tröja slarvigt instoppad i sina underbyxor. Hon står med benen isär, munnen öppen.
Läsningen tar tid.
Redaktionen har gjort ett imponerande jobb med att låta intressanta människor skriva texter om andra intressanta människor. Barack Obama står som författare till en text om varför påven Franciskus är så viktig. Texten om Vladimir Putin är skriven av Madeleine Albright.
Raderna om Hillary Clinton är skrivna av Malala Yousafzai, den unga flickan från Pakistan som krävde utbildning och fick ett skott i huvudet som tack av talibanerna 2012.
Malala Yousafzai har i sin tur också en text skriven om sig, författad av politikern Gabrielle Giffords, som även hon mot alla odds överlevde när hon sköts i huvudet i Arizona 2011.
Ögonen blir glansiga när jag läser Giffords ord om att ”Malala är ett levande vittne till varför kvinnor i världen inte kan tystas. Att kvinnor ska göra sina röster hörda, oavsett hur svårt det är att göra just det.” (Giffords har enorma talproblem efter skottskadan.)
Och så kommer jag då till texten om Beyonce Knowles, som tveklöst har lyckats göra sin röst hörd genom 178 miljoner sålda skivor.
Det är en av Facebooks högsta chefer, Sheryl Sandberg, som skriver. Hon konstaterar att Queen Bee ”lyckats med det omöjliga. Hon är mamma och reser samtidigt jorden runt och uppträder i utsålda arenor”.
Sandberg avslutar med att skriva att Beyonce ger oss svaret på en av livets stora frågor:
”Vad skulle du göra om du inte var rädd?”
Jag tänker att det är en bra fråga. Funderar på den. Bläddrar vidare, slår ihop tidningen, tittar på omslaget igen.
Svaret är rakt framför mig.
Om jag inte var rädd skulle jag välja att ha mer än trosor på mig om jag (mot förmodan) skulle symbolisera världens 100 mest inflytelserika människor på framsidan av Time.
Om jag inte var rädd skulle jag lita på att jag var intressant nog ändå.