Lena Ek offrar vargarna – för att rädda centern
Varghatarna i Sverige har nu definitivt fått regeringen på sin sida – om det nu var någon som tvivlat på det tidigare. I fredags förkunnade miljöminister Lena Ek (C) att det nya målet för regeringens vargpolitik är 180 vargar – trots att Naturvårdsverket samma dag (!) efter att ha utrett frågan förklarat att 380 vargar är en lämplig storlek på den svenska vargstammen, alltså 200 fler än i Lena Eks värld.
Svenska Jägareförbundet applåderade. Deras lobbyinsatser hade lyckats. Jägareförbundets eget mål för vargstammen är 150 djur, men miljöministerns förslag på 180 vargar var helt okej.
Naturvårdsverket förklarade samma dag också att det sannolikt inte blir någon ny licensjakt på varg i vinter (2013), eftersom Sverige ännu inte har uppfyllt EU:s krav på åtgärder för att få den svenska vargstammen friskare och mindre inavlad.
– Vi har inte lyckats genomföra några konkreta åtgärder som visar på en genetisk förstärkning av vargstammen och då ser vi att det saknas förutsättningar för licensjakt, förklarade naturvårdsverkets viltsamordnare i Ekot.
Men även på den punkten hade Lena Ek en avvikande uppfattning. Det kan enligt henne mycket väl bli licensjakt på varg i vinter. Det hade ju hennes företrädare Andreas Carlgren utlovat redan förra hösten. Lena Ek, som själv är jägare, försöker uppenbarligen med varghatets hjälp vinna tillbaka flyende väljare från centern samtidigt som hon ensidigt tillmötesgår Jägareförbundets intressen.
Samtidigt har det på senare tid myntats ett antal nya förskönande omskrivningar av ordet vargjakt. Lena Ek talar om ”populationsbegränsande jakt”. Ett annat nytt ord är ”urvalsjakt”. Men båda orden är uttryck för samma sak: fortsatt jakt på varg utan att den kallas licensjakt. Uppfinningsrikedomen är imponerande när det gäller att lägga ut dimridåer i vargpolitiken.
Blir det ingen auktoriserad jakt på varg i vinter, så kommer varghatarna att fixa att lika många vargar dödas i alla fall. Hittills i år har 33 vargar under mystiska omständigheter dödats i de svenska och norska vargreviren. Klockan halv tre natten till förra onsdagen kördes en varg ihjäl på en liten skogsbilväg i Dalarna. Bilen som dödade vargen var belagd med körförbud. Till saken hör att länsstyrelsen redan beviljat skyddsjakt på en varg i det här reviret men vargen blev aldrig skjuten. Nu krossades den i stället av en bil. Viltolycka? Nej, jaktbrott, förstås. Men någon polissak lär det väl inte bli – för polisen är väl med i jaktlaget.
Att gråta i tv …
... är det bästa sättet att skapa förstasidesrubriker. I förra veckan grät Gunde Svan i tv. Lill-Babs grät över en väninna som dog för 36 år sen. Marie Serneholt har gråtit liksom Lasse Berghagen och Louise Hoffsten – ofta över sorger som drabbat dem för många år sen och som vanligt folk för längesen skulle ha slutat gråta över. Under de två senaste veckorna har jag själv intervjuats i tv ett antal gånger om min nyutkomna bok om min cancer. Inför varje intervju har jag sagt till mig själv: ”Nu måste du gråta en skvätt, Elisabet! Boken får bättre reklam då.” Men hur jag än försökte pressa fram den minsta lilla tår, så hände inget. Shit. Där försvann den gratisreklamen.
Tjejerna …
... i Kristianstads DFF var missnöjda med det dåliga intresset för damfotboll. Därför spelade de in en film, där hela laget klädde av sig i bikini för att visa sina behag. Filmen las sen ut på Youtube. ”Vi gör det för att sex säljer”, säger en av tjejerna. ”Vi vill ha mer uppmärksamhet för damfotbollen.” Sluta larva er, tjejer. Spelar ni bra fotboll, får ni uppmärksamhet. Det enda ni åstadkommit med den här filmen är att flytta jämställdhetsarbetet 50 år tillbaka i tiden.