De borde ha avgått omedelbart alltihop
Ole, dole, doff. Nu har två av tre riksrevisorer avgått till följd av granskningen av missförhållandena på myndigheten.
De borde ha gått allihop redan för två månader sedan.
I början av juli avgick riksrevisor Susanne Ackum sedan Dagens Nyheter avslöjat att hon bland annat skickat internt arbetsmaterial till utomstående och låtit dem ha synpunkter på kommande granskningar.
I går följde hennes kollega Ulf Bengtsson. I ett brev till personalen på Riksrevisionen hänvisar han till kommande medieuppgifter och sin sviktande hälsa. Menden verkliga anledningen förefaller vara att Dagens Nyheter konfronterade honom med nya uppgifter i tisdags. Efter en natts betänketid lämnade han in avskedsansökan.
Åberg sitter kvar
Den tredje riksrevisorn, Margareta Åberg, sitter dock kvar. Det borde hon inte göra. Både Bengtsson och Ågren skulle ha följt Susanne Ackums exempel redan i början av juli, smakfullt erkänt att de begått graverande fel och lämnat förtroendeposterna.
Riksrevisionen är inte vilken myndighet som helst. Den lyder under riksdagen och är en del av parlamentets kontrollmakt, har ett grundlagsskyddat oberoende och granskar statens verksamhet. Avsikten är att medborgarna ska ha full insyn.
Ulf Bengtsson, som kastade in handsken i går, var tidigare generaldirektör för Arbetsgivarverket. I den egenskapen hade han stöttat landshövdingen i Skåne när hon gjorde sig av med länsdirektören och gav honom över två miljoner i avgångsvederlag. Pengarna skulle betalas ut även om han fick ett nytt jobb och en ny inkomst.
På sitt nya jobb upptäckte Bengtsson en ännu ofärdig rapport i Riksrevisionens system som kritiserade landshövdingen. Hon hade inte rätt att fatta de beslut hon tog eftersom regeringen anställt länsdirektören, inte länsstyrelsen.
”Borde ha avgått på en gång”
Ulf Bengtsson bestämde sig snabbt för att han och landshövdingen haft rätt och rapporten var fel. Han tog bland annat upp frågan med Margareta Åberg som var chef för den revisor som stod bakom rapporten. Det blev så småningom myndighetens beslut. Kunde man tro något annat?
Margareta Åberg själv, alltså den enda av riksrevisorerna som är kvar i tjänst, vittnade till förmån för sin vän, finansmannen Tomas Fischer. Skatteverket ansåg att han bodde i Sverige och inte på en ö i Västindien där Åberg ofta besöker honom. Om han verkligen var bosatt i Sverige var han skyldig staten 100 miljoner i utebliven skatt.
Åberg vittnade till Fischers fördel, hans gård i Sverige var ”mer likt ett hotell än ett hem”, sade hon.
Fischers talan i rätten fördes av advokat Mahmut Baran. Samma dag som Åberg vittnade utsåg regeringen Baran till justitieråd, domare i Högsta domstolen på rekommandation av domarnämnden. Och gissa vem som satt där? Margareta Åberg.
Att hon är mycket god vän med Mahmut Barans uppdragsgivare Tomas Fischer, och bland annat suttit i styrelsens för hans bokförlag, berättade hon dock aldrig.
Riksrevisorerna är medborgarnas förlängda arm och ska kontrollera att statens pengar används korrekt, att verksamheten är effektiv och att myndigheterna och regeringskansliet gör vad de ska. Självfallet ska de uppträda ytterst, ytterst korrekt.
Det har varken Ackum, Bengtsson och Åberg gjort. Alltså borde de ha avgått på en gång och undvikit att förlänga eländet.
Även det mesiga KU, riksdagens konstitutionsutskott, borde skärpa sig. De kunde gett Bengtsson och Åberg avsked på grått papper. Men det gjorde de inte.