Jag tänker inte be om ursäkt för Almedalen

Det är i minglet det skapas fantastiska saker: Journalistik, politik och sex.

Inför brexit hördes från de tjattrande klasserna samma frågeställning: ”Vem röstar för att lämna EU? Alla jag känner vill stanna!”

I USA hörs samma fråga ”Jag känner ingen som ska rösta på Trump – vilka är dessa galningar?”

Och i Sverige har vi vår motsvarighet – vem är det som röstar SD?

Nu ska hela denna verklighetsfrånvända elit fly folkets dumma omröstningar för att rosémingla på en gräsmatta på Gotland. Min instinkt som inkännande journalist är att be om ursäkt. Det är jag och mina Almedalskompisar som har gjort fel. Vi har provocerat fram denna käftsmäll. Vår världsordning var som en kort kjol.

Men om vi vill hindra den pågående nedsläckningen av öppenhet, tolerans och utbyte så måste vi lära oss av Trump.

Be aldrig om ursäkt.

Istället för att kräla i stoftet för populistiskt raseri måste vi ge folk något att kämpa för.

Vem brinner för Brysselbyråkrati, kompromisser och skittråkiga handelsavtal? Vi måste förklara vad som egentligen står på spel.

Detta är större än EU, större än höger och vänster, definitivt större än ”folket” mot ”eliten”.

Jag kan börja. Jag är en gay småbarnsförälder som får säga vad jag vill. När skulle jag någonsin kunnat göra detta i världshistorien?

Inte nog med det, jag kan i princip göra vad jag vill med mitt liv, all världens kunskap finns i en handdator i min ficka och ännu bättre: all världens tv-serier. Det är en jävla underbar tid att leva.

Var skulle yttrandefrihet och minoriteters rättigheter vara utan starka institutioner? Hur skulle vår materiella välfärd och vår kultur se ut utan fred och tillväxt?

Hur hade Östeuropa varit mot hbtq-personer utan EU?

Tror ni vi hade haft Iphones och ”Game of thrones” om vi haft ett tredje världskrig?

Och därför kommer jag inte skämmas för att åka till Almedalen. Inte bara för att det är ett paradexempel på öppenhet och demokrati.

Så långt från hemliga konspirationsmöten du kan komma – allt är tillgängligt och du kan stanna ministrar på gatan.

Eller för att politikveckan är som ett gigantiskt folkbildningsprojekt där du kan lära dig om allt från kossor till robotar helt gratis.

Utan det är för minglens skull. Smarta intressanta människor SKA umgås socialt. Fantastiska saker skapas av det, journalistik, politik, sex!

Att se en hipsterskäggig socialist knäböja med girig mun framför en ­patriotdeffad SDU:are i en kullerstensgränd i Visbynatten, när rosdoften lägger sig som en tung slöja, är fan ­magiskt.