Utredarna har en lista på vad de INTE hittat
En gång i sin ungdom råkade den misstänkte 35-åringen i slagsmål med en kamrat som polisen fick avstyra.
I övrigt finns i hans livsberättelse ingenting om våldsamhet.
Ingenting om missbruk, sjukdom, olycka.
Noll och intet.
Slagsmålet för många år sedan fick inga konsekvenser, ledde inte till åtal (”det var ett missförstånd”, ändå nämner 35-åringen händelsen då han intervjuas av Kriminalvården för det yttrande som alltid skrivs inför en rättegång där någon riskerar fängelsestraff.
De två kvinnliga personutredarna kommer ingenting på spåren som skulle kunna synliggöra konturer av en man som dödat. Ingen svärta tycks finnas ens i barndomen i Panevėžys i Litauens inland, en liten medeltidsstad med 120 000 invånare, till storleken landets femte största. Svenska Kalmar är systerort.
Han växer upp med mamma, pappa och lillebror, ett tryggt hem, uppger han, inget missbruk, inget våld. Flyttar 14 år gammal till mormor för att det är närmare skolan. Tar studenten. Börjar på universitetet, studerar skogsvård men avbryter för att börja arbeta, först som chaufför och sedan som självlärd byggnadsarbetare
En enda sak ut över det vanligaste har hänt 35-åringen: han blir som ung, bara 21 år gammal, pappa till en flicka. Med tiden upphör kontakten. Han vet inte längre säkert var barnet bor.
Han åker 25 år gammal till England, blir kvar i fyra år men återvänder hem till Litauen. Ett år senare erbjuds han arbete på ett litauiskt byggföretag i Sverige och flyttar till Göteborg, därefter Blomberg.
Han gifter sig.
Paret delar lägenhet, en trea, med 35-åringens lillebror.
De har det gott. Han arbetar sex dagar i veckan, tjänar 25 000 kronor i månaden, har inga lån och betalar ingen hyra för lägenheten, som ägs av hans arbetsgivare.
Flera gånger om året reser de hem för att besöka familjen i Litauen.
Han fiskar, tycker om att läsa böcker, se på film och spela dataspel.
Han är aldrig sjuk, dricker alkohol vid enstaka tillfällen.
Han arbetar, och hans svenska arbetsgivare höjer honom till skyarna: ”lugn, sansad, vänlig, hjälpsam, arbetsam, punktlig, noggrann, kreativ, uppfinningsrik. Har aldrig visat sig berusad.”
Han säger om 35-åringen: ”Han är fantastiskt duktig”.
Familjerna har blivit vänner.
Vad säger oss allt detta?
Utredarna är inte läkare eller psykologer. Vad som rör sig på djupet i en människa uttalar de sig inte om.
Ingen såg varningssignaler innan morddömde Jonas Runnemark dödade sin fru och slängde henne och en efterlängtad babydotter utför en klippa i Dalby. Hela hans omgivning var oförstående. Ingen hade sett tecken på hans psykiska störning.
Men det brottet var personligt. 35-åringen och Lisa Holm hade ingen kärleksrelation.
Sedan 12 juni, har han varit inlåst, samma kväll som Lisa Holms kropp hittades på Kinnekulle. Hans blod har hittats på den dödade flickans ägodelar. Han förnekar brott.
Utredarna skriver en lista på vad de INTE hittat hos 35-åringen: ingenting av spänningssökande, lustsökande, gränsöverskridande, kriminella tankemönster, attityder som stödjer kriminalitet, ingen impulsivitet, aggressivitet.
I yttrandet står: ”Däremot upplever han nuvarande situation, att han är misstänkt för brott, som oroande och stressande.”
Inte heller det är konstigt.