Lättja har vid flera tillfällen räddat mig
Jaha, det är tydligen slut på det roliga. Som en raskt växande folkrörelse håller Sverige på och förbereder sig inför det oundvikliga.
De duktiga har redan skickat in blanketten till kvällskursen, de spänstiga har uppgraderat gymkortet, pessimisten har ställt in utegrillen, praktikern har bunkrat regnställ till hela familjen, proffsen har bokat tajlandsresor och piraten har tankat hem film så det räcker ända fram till julafton.
Vi har alla våra sätt att återinträda i jordatmosfären efter den tid i viktlöshet som kallas semester. Väldigt vanligt är att få det där rycket, som innebär att man plötsligt blir energisk och ska ta tag i saker och ting. Som semestern varit en synd att sona.
Själv har jag inte gjort ett skvatt. Jag utför rörelser och säger repliker som antyder att jag arbetar för mitt uppehälle, men i själva verket dröjer jag mig kvar i lättjans olidliga varande.
Lättja är omodernt och underskattat. Ungefär som powerpop eller kir. Själv är jag något kluven. Till exempel kan jag bli gammaldags gubbrasande på människor i serviceyrken som inte fattat att de jobbar i serviceyrken. Samtidigt bär jag min egen lättja med lätthet.
Motsatsen till lättja är direkt farlig. På fullt allvar tror jag att lättja vid flera tillfällen har räddat mig från de olika tillstånd som omgivningen ständigt tycks drabbas av. Typ att gå in i väggen, om ni minns den nittiotalsdiagnosen. Eller att få magkatarr (klassiskt åttiotal), elallergi (sjuttiotal) eller alkoholmissbruk (tidlöst).
Med en avvaktande skepsis till överdriven duktighet har jag hållit stressen i schack. Kanske är det därför jag tycker att semestern borde vara normaltillståndet. Jag förstår att det aldrig kan bli så, men det är väl tillåtet att ha ambitioner?
Men visst. Så låter det nu, ja, när spår av sommarens verksamma substanser ännu finns kvar i kroppen. Vänta bara nån vecka så springer även jag runt som en liten iller. Indoktrinerad av ett arbetsliv som aldrig premierat eftertanke. Pressad av ett samhälle där aktivitet är religion och en tättskriven kalender är bibeln.
Som den rutinerade läsaren anar försöker jag bita mig kvar i en känsla av ledighet. Så om ni tycker det är svamligt i dag så skyller jag på att det är svårt att skriva klart i solglasögon.
Egentligen ville jag bara säga: välkomna tillbaka. Hoppas ni haft en skön sommar. Okej? Då kör vi.