Sverige är som en ö av välstånd i en fattig värld
Inget maktmedel är så effektivt som rädslan. Rädda människor är tysta människor. Tysta människor slutar inte nödvändigtvis tänka, de slutar bara tala.
Men det är inte vad som sägs eller som förblir osagt som definierar oss och våra samhällen, det är de handlingar som följer på våra tankar som avgör.
Vi står inför ett vägval som ständigt påminner om valfrihetens dilemma där att välja är att välja bort. Oavsett utgångspunkt för den väg vi väljer skulle debatten må bra av mer ödmjukhet och mindre anklagelser. Sanningen är den att risken är stor att vi väljer fel, men välja kommer vi likväl tvingas göra.
Vi som fått förmånen att födas i Sverige eller på andra sätt bli svenskar har mycket att vara tacksamma för.
Ja, lite tacksamhet omsatt i handling, i stället för det monotona krävandet av rättigheter, vore på sin plats. Det handlar om att anstränga sig i skolan, att delta i den demokratiska processen, att arbeta och försörja sig själv och de sina. Det är när vi slutar ställa krav på oss själva och varandra, när vi slutar förvänta oss något, som vi slutar bry oss om varandra.
Sverige är en ö av välstånd i en fattig värld. Om den världen ska bli en del av Sverige kommer välfärdsstaten som vi känner den i dag att mycket snabbt implodera, med ökade sociala spänningar och klyftor som följd.
Samtidigt skulle en nedmontering av den exkluderande välfärdsstaten, som ju bara är öppen för de som kvalificerat sig för systemet, i kombination med devalverade gränser innebära att fler människor skulle få andra livschanser, ja rentav chans till liv.
Mot denna bakgrund är det skrämmande hur tyst det är från politiskt håll när de första inövade fraserna om alla människors lika värde klingat av. Hur ska välfärdsekvationen lösas, vad krävs för att människor som flyr hit så snabbt som möjligt ska bli självförsörjande, hur låga löner, och i våra ögon låg bostadsstandard kan vi erbjuda? Ska skatterna höjas, bidragen sänkas, tältläger för nyanlända byggas?
Det går, utan att för den sakens skull förtjäna varken det ena eller andra epitetet, att argumentera för olika linjer utan att det säger något om ens generella människosyn.
Varje val kostar något som någon kommer att få betala för. Men vi har alltid ett val.