Brottsliga advokater måste tas ifrån titeln
Stjärnadvokaten Per Liljekvist pressad i rätten i dag
Advokat Per Liljekvist, åtalad för hets mot folkgrupp och anstiftan till misshandel, förklarade i rätten i dag att han bara ville få ungdomarna att sluta knarka.
Men satt under press blev luckorna i hans berättelse tydliga.
– På vilket sätt skulle din klient skydda dig?
Det är andra dagen i målet mot en av Sveriges mer kända advokater och åklagare Jenny H Karlsson biter sig envist fast vid frågan om varför han en lördagskväll i oktober förra året ringde en kriminellt belastad man.
Liljekvist, för dagen ledigt klädd i ljus tröja och skjorta, har inget bra svar. ”Jag vet inte. Tanken var att han skulle komma och hjälpa mig”.
Tre tonårspojkar i sal 1 i Attunda tingsrätt lyssnar koncentrerat. De har tidigare under rättegången berättat om hur advokaten kom fram till dem på Djursholms torg och sa åt dem att de inte hade något där att göra. Att han reste armen och gjorde en Hitlerhälsning. Att han sa att han skulle ringa ”sina grabbar”.
Detta är ett av de mer egendomliga mål jag har varit med om. En etablerad, medelålders jurist misstänks för hets mot folkgrupp och för att ha ringt kriminella och bett dem spöa upp barn. ”Ta inte med skjutvapen”, ska ett vittne ha hört honom säga.
Har vi ens hört talas om någonting liknande?
Åklagaren trummar på. Liljekvist nekar. Men hans berättelse är inte helt enkel att följa med i. Denna kväll hade han varit på krogen, blivit berusad, på torget satt några ungdomar och rökte hasch, han sa åt dem att försvinna.
Visst höjde han armen, men inte på ett nazistiskt sätt. ”Mina gester blir lite yviga ibland”.
De knarkande slynglarna ska dock inte ha varit pojkarna som en stund senare blev misshandlade. Varför de blev slagna och sparkade vet inte advokat Liljekvist.
Det är, visar det sig under förhöret, mycket han inte vet.
Möjligen såg han att någon blev misshandlad. Eller så har han fått det berättat för sig i efterhand. Han tror att han kanske drack champagne. Han kommer ihåg att någon pratade om en våldtäkt. Han kommer ihåg att han ringde sin klient. ”Jag gav honom 500 kronor till taxi”.
Advokat Elisabeth Massi Fritz, som företräder pojkarna, tar över. Hon är betydligt tuffare i sin utfrågning än vad åklagaren var. Hon är envis och bestämd.
”Varför säger du först nu att du kände dig hotad? Det har du inte sagt ett ord om under två polisförhör”. Liljekvist säger att klientsekretessen hindrade honom. Vad nu det har med saken att göra.
”Nu säger du att tog tag i en av pojkarnas moped. I förhör har du sagt att du inte rörde den. Vilken version är korrekt?”
Den åtalade backar, ändrar sig. ”Det jag sa i förhöret stämmer inte”. Han ser pressad ut, brusar upp ibland, vädjar om förståelse för att minnen bleknar.
Mazzi Frits biter sig fast. ”Du är advokat och jobbar med lag och rätt. Varför ringde du inte polisen när tumult uppstod och folk blev misshandlade?”.
”Jag vet inte”.
"Du ska ha sagt att dom där jävla svartskallarna ska inte vara här?".
”Har inget minne av att jag har sagt så”.
Det fortsätter på liknande sätt. Liljekvist retirerar, duckar, minnet är påfallande dåligt. Pojkarna viskar något till varandra. På raden bakom sitter deras föräldrar och lyssnar koncentrerat.
Kanske fälls Liljekvist på samtliga punkter. Kanske frias han. Kanske döms han för att ha anstiftat våldet, medan hets mot folkgrupp inte anses vara bevisat.
Men oavsett vad Attunda tingsrätt kommer fram till så aktualiserar detta mål en brist i lagstiftningen. Advokatsamfundet får bara ingripa mot en advokat som begår brott som har med yrkesutövningen att göra. Ett undantag finns: ekonomisk brottslighet.
Den bisarra konsekvensen är att Advokatsamfundet kan ingripa mot en medlem som snattat men inte mot en som begår mord.
Samfundet har flera gånger vänt sig till regeringen och bett om en lagändring, men inget har skett.
Det är en orimlig ordning. Att advokater kan begå grova brott och fortsätta som advokat skadar tilltron till rättsväsendet.