Historien som saknar slut

Statens jakt på minoriteter fortsätter

Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L).

För hundra år sedan förföljde staten tornedalingar och kväner.

Nu gäller jakten nyanlända och asylsökande.

Vad blir domen den här gången?

Frågan om hur slimmad och likformad en svensk måste vara ställdes på sin spets i onsdags.

Då levererades slutbetänkandet i en statlig utredning som sedan 2020 undersökt om tornedalingar, kväner och lantalaiset kränkts på ett otillbörligt sätt under 1800- och 1900-talen.

De tillhör alla en minoritet i Sverige men förvägrades bland annat att tala sitt eget språk i skolan. Många kunde inte ens svenska och fick därmed en hård och sannolikt ganska ofruktbar grundutbildning. Och en start i livet då de stämplades som sämre människor.

I en intervjubilaga till utredningen finns många berättelser om hjärtskärande kränkningar.

 
Samma dag, i onsdags alltså, meddelade integrationsminister Johan Pehrson (L) att en annan, sedan länge planerad utredning, tillsätts.

Nyanlända och asylsökande ska gå igenom den så kallade ”Sverigekursen”, en obligatorisk introduktionskurs till det ”svenska samhället” och i ”svenska värderingar”. Kursen ska avslutas med ett prov.

Den som inte klarar testet ska inte vara berättigad till bidrag och andra ersättningar. Var gränsen för armodet ska dras är oklart. Koja i skogen? 300 kalorier om dagen? Tandlossning? Andra sjukdomstillstånd?

Hade tornedalingarna och kvänerna klarat testet? Troligen inte. De hade ju inte ens kunnat följa kursen om den hölls på svenska.

Avsikten med att beröva dem sitt språk och därmed en viktig del av deras kultur var att försvenska norra Sverige. Befolkningen skulle strömlinjeformas, kosta vad det kosta vill.

Utredningen kallas för en sannings- och försoningskommission. Det underliggande budskapet från staten är alltså att den förgrep sig på tornedalingar, kväner och lantalaiset.

 
Det går en iskall vind genom Sverige. Misstagen från förr riskerar att upprepas. Alla ska stöpas i samma form. Precis som då områdena längs landgränsen mot Finland skulle försvenskas.

De berörda, varav många fortfarande är i livet, vill ha en ursäkt. Kanske inte för att de måste lära sig svenska. Utan för de brutala metoderna.

Ännu unga vittnar om hur de inte kunde prata med sina mor- och farföräldrar utöver de mest basala fraser som hej och tack. Såren har inte läkt än.

Vad talar emot att historien upprepar sig? Tyvärr inte mycket. Som Johan Pehrson skissar utredningsuppdraget handlar det om att stämpla ut människor. Tyck som staten bestämt - annars kan du dra åt helvete.

Missförstå mig rätt. Självklart ska den som får tillstånd att bo i Sverige ställa upp på samhällets grundläggande principer. Gör din plikt, kräv din rätt. Försörj dig själv så länge du kan, få den omsorg du kan behöva om det inte längre är möjligt att klara sig själv.

Men vem säger att ”Sverigekursen” leder till det? Alla, inklusive mig själv, har pluggat in svar på prov i förväg och svarat ”rätt” även om man tycker att det är helknasigt.

Vem svarar ”rätt” på frågan om det är okej att skjuta vilda djur? En vegan säger sannolikt nej. En fårägare kanske skulle säga ja. Vilken är den korrekta svenska värderingen? Vem ska inte förföljas?

 
Jag tror att staten ger sig in på en väldigt farlig väg med den nya ”Svenskkursen”. Om femtio år kan det vara dags för en ny kränkningsdebatt med krav på kompensation och ursäkt.

Tvångssteriliserade har redan fått samhällets kollektiva ursäkt. Kyrkan har sagt förlåt till samerna. Tornedalingarna vill ha en ursäkt.

I min barndom hölls ett slags samisk mässa årligen i norra Stockholm. Det var hur kul som helst. Man fick tolka efter en ren och tyckte att Sverige var ett spännande land med massor av olika människor och sätt att leva.

Det är det fortfarande. Om jag fick bestämma ska det så förbli.

Men regeringen tycks vara inne på en annan linje. Precis som den gjorde på 1800- och 1900-talen och nu får äta upp.

Det är otäckt. Olikheter berikar. Inte konformism. Eller som vi också brukade säga. Land ska med lag byggas. Inte med snabbt skiftande tycke och smak.


TRE SPANINGAR

  1. Förre toryledaren David Cameron går i partikamraten Carl Bildts fotspår. Det vill säga från premiär- till utrikesminister efter en paus från politiken. Men som det ser ut nu lär Cameron inte sitta åtta år på posten som Bildt gjorde. Vid ett val nästa år ser tory ut att gå mot klar förlust.
  2. Under förra helgens KD-ting valdes Nike Örbrink, 26, till ordinarie ledamot av partistyrelsen. Hon har bland annat varit pressekreterare till Ebba Busch och ordförande i ungdomsförbundet KDU. Nu leder hon partiet i Stockholms stadshus. Håll ögonen på henne, hon kan gå långt.
  3. Jimmie Åkesson (SD) var den ende partiledare som uteblev från riksdagens årliga debatt om EU-politiken. Det hävdades att han var sjuk. Det är många som är just nu. Men är det inte lite konstigt att den ende som avstod från just den här debatten i just den här frågan var just Åkesson? Kanske inte.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.