Ingen ska behöva dö i ett iskallt hav
”Sexdagarskriget var perfekt”.
Orden kom från min gamle beskyddare Anton.
Han hette egentligen Edgar Antonsson, och hade varit chefredaktör på den klassiska bildtidningen Se. När jag lärde känna honom var han omtyckt nattchef på Expressen, tidningen som på den tiden var störst, bäst och vackrast.
Anton var inte cynisk när han bedömde det korta kriget mellan Israel och flera arabiska länder i juni 1967. Han talade helt enkelt om rådande mediedramaturgi.
Kriget varade en knapp vecka och Anton visste av erfarenhet att så lång tid går det att göra säljande löpsedlar på den sortens nyheter. Därefter avtar intresset. Både bland läsarna och på redaktionerna.
Det pågår ett skitigt krig i dag, som dragit ut på tiden i åratal. Där begås fruktansvärda grymheter mot vanliga, civila människor, i Syrien, Irak och Kurdistan. Miljoner människor har utsatts för diktatorn Assads oljefatsbomber och de hjärntvättade mördarna och våldtäktsmännen i IS.
För någon månad sedan träffade jag många av dem som flytt vidrigheterna. Det var på den grekiska ön Samos: chaufförer, hantverkare, poliser, kirurger och studenter. Ungdomar, småungar, unga mödrar och spädbarn. Folk som du och jag. Många hade inga hem kvar, inga jobb att gå till längre, inga skolor att plugga i. Allt låg i ruiner.
De hade riskerat sina liv när de tog sig över Medelhavet i små fullpackade gummibåtar av sämsta tänkbara slag.
Jag hade gjort samma sak.
Det pågår folkvandringar i världen i dag, av historiska mått, 60 miljoner människor är på flykt från sina hem, de flesta utanför Europa.
Det går tretton åsikter på dussinet om den svenska flyktingpolitiken. Regeringen och de rumsrena oppositionspartierna agerar än hit, än dit. Men alla normala människor borde kunna enas om att ingen flykting ska behöva dö övergiven i ett kallt hav.
Det är inget större avstånd mellan det turkiska fastlandet och de grekiska öarna. Men resan blir ofta lång och mycket farlig.
Frivilliga Sjöräddningssällskapets Gula båtar på Samos har varit tjänst i styvt sju veckor nu. Hittills har de räddat 515 liv, ofta under dramatiska former. Insatsen är rent humanitär. Den bygger på stora och små penningbidrag till insamlingen som startades och garanterades initialt av mediehuset Schibsted.
Denna svenska modell har fungerat så effektivt att Sjöräddningssällskapets båda systerorganisationer i Tyskland och Holland just nu förbereder liknande insatser på andra grekiska öar.
Människor kommer fortfarande i tusental över Medelhavet. Låt oss hoppas att den gamla mediedramaturgin inte får råda; att medkänslan med dem som flyr döden inte slocknar, och att de Gula båtarna kan rädda många flera liv.
***
Den perfekta julklappen - rädda ett liv eller flera. Sätt in en slant till de Gula båtarna. Sms:a till 72600: Båt100, Båt200, Båt 300 eller Båt500 (siffrorna anger belopp). Eller swisha 123 114 7313, valfritt belopp, mottagare Gula båtarna. Eller sätt in pengar på bankgiro 5037-0378. Hur enkelt som helst. God jul!