Bra att HD ger rabatt för långvarig häktning
Långvarig häktning med restriktioner ska leda till lägre straff, beslöt Högsta domstolen i dag.
Utmärkt – men mer behöver göras.
De svenska häktningstiderna, inte sällan bland de längsta i Europa, är inte acceptabla.
Varje politiker som gör anspråk på anständighet borde känna skam över att Sverige år ut och år in drar på sig hård internationell kritik för inlåsningar som kan pågå i åratal innan den misstänkte ställs inför rätta.
FN, för att ta ett exempel, har inte dragit sig för att använda ett så starkt ord som tortyr om detta förfarande.
Därför är det glädjande att se att Högsta domstolen i en dom i dag har valt att markera mot situationen.
Bakgrunden är ett narkotikamål där de inblandade i hovrätten dömdes till upp till sju års fängelse. Riksåklagaren vände sig till HD med krav på strängare straff, vilket rikets främsta jurister inte brydde sig om att pröva.
Inte överraskande, med tanke på att justitieråden för några år sedan i en rad domar skapade ny praxis som radikalt sänkte straffen för vissa grova narkotikabrott.
Det enda domarna valde att se över var straffen. Ska de kortas med hänvisning till att de misstänkta har varit häktade med restriktioner? Trots att tiden de har varit frihetsberövade räknas av automatiskt då längden bestäms?
Att sitta isolerad i en liten cell länge, nästan helt utan mänsklig kontakt, utan rätt att läsa tidningar eller titta på tv, är ingen lek. Balanssinnet rubbas för att horisonten 23 timmar om dygnet är en vägg en meter bort. I det stora kokainmålet drabbades en av de åtalade av tandlossning.
Andra fysiska problem förekommer och den psykiska nedbrytningen ska vi bara inte tala om.
I det aktuella målet har personer suttit i ett år med restriktioner. HD konstaterar att detta har medfört svåra påfrestningar och drar därför av två månader på straffen. Inte mycket till rabatt för ett års lidande, men ett steg i rätt riktning och ett viktigt prejudikat.
Än mer glädjande är att dagens beslut bara är en av flera indikationer på att de rättsvårdande myndigheterna till slut har insett att något måste göras.
Riksåklagaren tillsatte förra året en utredning som föreslog en del lättnader. Lagstadgad rätt till två timmars mänskligt umgänge varje dag och en möjlighet att överklaga enstaka restriktioner, för att ta några exempel.
Dessvärre vinns inga val på att även människor som misstänks för grov brottslighet ska behandlas humant. Den politiska viljan till förändring är därför begränsad.
Sverige är ett av bara fyra EU-länder som inte har någon övre gräns för hur länge en person kan sitta häktad. Och inrikesminister Anders Ygeman har deklarerat att den ordningen ska vara kvar.
Jag tror att någonting radikalt måste ske. Givetvis måste långa häktningstider då grova, komplicerade brott ska utredas få förekomma. Men den nuvarande rättegångsbalken kom till under en tid då kriminaliteten såg annorlunda ut än vad den gör i dag.
I Sverige, till skillnad mot i en hel del jämförbara länder, är det vad som sägs under rättegången som är det viktigaste. Förhören är av underordnad betydelse. Därför blir restriktioner, i extrema fall i upp till fyra år, stundom nödvändiga. För att det till exempel inte ska gå att påverka vittnen.
Det behövs en genomgripande förändring av lagen. Endast så kan denna svenska skamfläck tvättas bort.