Flickan vaknade under våldtäkten – då frias han
Att friande domar i våldtäktsmål väcker upprördhet i sociala medier beror alldeles för ofta på att journalister skildrat dem felaktigt.
Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många av dessa påstådda skandaler som vid närmare granskning har visat sig vara resultatet av rimliga juridiska resonemang.
Mitt intresse för en dom som i förra veckan ledde till rubriker i lokala medier i västra Sverige var därför till en början måttligt. Men det var med stigande förvåning jag läste domskälen.
Det hela handlar om en ung man som ställdes inför rätta för att ha våldtagit en 16-årig flicka. Brott av detta slag är ofta svåra att bevisa, ord står inte sällan mot ord, ofta saknas vittnen och annan form av bevisning. Men i detta fall gjorde den misstänkte någonting så ovanligt som att i allt väsentligt bekräfta hennes berättelse.
Åklagaren fick således en enkel resa fram till fällande dom i tingsrätten. Men hovrätten ville annorlunda och lyckades i ett originellt resonemang komma fram till motsatt slutsats.
Låt oss titta närmare på hur detta konststycke gick till.
Rätten slår fast att flickan objektivt sett har blivit våldtagen. Det är bevisat att hon, som lagen föreskriver, befann sig ”i en särskilt utsatt situation”.
Men det räcker inte för fällande dom. Den åtalade ska också ha haft uppsåt att begå brottet.
Med tanke på att mannen erkände att han genomförde sexuella handlingar med flickan då han trodde att hon sov borde inte den saken utgöra något större problem. Det är nämligen olagligt att ha sex med någon som inte är vaken.
Till saken hör emellertid att flickan vaknade, förstod vad som var på väg att ske och blev ”så rädd att hennes kropp frös till is”, som domstolen ut trycker det. Men då han inte insåg att hon vaknat har mannen inte utnyttjat det skräckslagna tillstånd hon befann sig i, anser hovrätten.
Ja, ni läste rätt. En man frias efter att ha lyckats så väl med sin avsikt att våldföra sig på en flicka att hon blev våldtagen.
Att intellektuellt smälta detta resonemang kommer troligen att ta mig viss tid.
Hur hade utfallet blivit om den åtalade trott att hon inte vågade säga nej, utnyttjat rädslan och sedan förklarat att han inte begrep att hon sov?
Något säger mig att domstolen haft en något mindre fyrkantig inställning till juridiken om så vore fallet.