Samlandet verkar handla om överlevnad

Robert Aschberg 1998 med sin konstsamling.

Gräset gulnar i solen, mössen rusar i väggarna om natten, cyanobakterierna samlas i Östersjön, loppisarna står som spön i backen och snart är rötmånaden här.

En semester är som livet självt. Man räknar oroligt dagarna tills det tar slut.

Det tog tre timmar att hitta ­reservdelar till båtmotorn, det kommer att ta en vecka innan de anländer. Att skruva dit dem går fort. Sedan är det bara att vänta tills något annat går sönder.

Några människor samlar på hattnålar, andra på veteran­traktorer, stentroll, reservoarpennor, jakttroféer eller böhmisk kristall.

Själv samlade jag i många år på tavlor med fiskargubbar. En hygglig karl hjälpte mig. Han ägnade all sin lediga tid åt att samla. Han samlade först på sifoner och saker med senapsanknytning, senare även på 1970-talskavajer, sådana där storrutiga, grälla saker med mycket skumgummi insydd i ­axlarna.

Var tredje svensk samlar på ­någonting. Samlandets psykologi får andra utreda, men det verkar rimligt att det har med överlevnad att göra.

En bekant från Väst­afrika hungrade i sin barndom. Han samlar i mogen ålder på mat.

De fem frysarna han har i sin ­lägenhet är alltid fulla med allt från sutare till kalvskallar.

Många samlar utan att veta att de är samlare. De kallar samlingarna bra-att-ha-grejer.

På senare år har jag börjat samla på allt möjligt. Samlingen består alltså av helt olika enskilda saker. Sådana saker man bara vill äga. Som en Ljungmans Star 76, till exempel.

Det tog mig lång tid att hitta denna historiens snyggaste bränslepump, men det känns rätt skönt nu, när den tronar där i ladan.

Den stod ursprungligen på en mack i Jävre by i Piteå kommun. Där pumpade den diesel, vilket är lite manligare än bensin.

I Jävre har de för övrigt en Heidenstamfyr i gott skick, uppställd vid E4:an som prydnad. Den stod ursprungligen på ön Gråklubben som angöringsfyr för Örnsköldsvik.

När den ersattes plockades den ner och lades i förråd, ända till 1971 då den återinvigdes som museiföremål. Mycket vacker. En sådan skulle man ha.

Visst kan det bli lite maniskt ibland, men jakten på vissa ­grejer håller humöret uppe. Ibland går halva nätter framför datorn, men det känns konstruktivt på ett sätt som är svårt att förklara. Trots att allting förr ­eller senare går sönder.

I en tillvaro där allting strävar efter ­kaos är det nämligen en plikt för en materialist att ta ­vara på ­justa grejer. Och nog ­ligger det mycket ­sanning i det som från ­början var ­ironiskt menat:

Den som har flest ­prylar när hen dör vinner.

Svårt med fiske

Fiske är ingen lek. Vi stod och kastade i en flad i Roslagen. Från samma båt, med liknande drag och spinnare. Sportfiskaren fick sju abborrar. Jag fick en. Å andra sidan hade han slängt tillbaka allihop om jag inte bett att få dem. Busfärsk, dubbelpanerad abborrfilé är svårslaget på middagsbordet.

Mackar

Sveriges första bensinmack invigdes 1918 i Norrköping. Tidigare hade bensin sålts i apotek och kemikalieaffärer. Pumparna hette Mack, efter styrelseledamöterna i bolaget som tillverkade dem: Matthiason, Andersson (uppfinnaren), Collin och Key.

Följ ämnen i artikeln