För SVT går gränsen vid norska tonåringar
Om Tyskland är ett Sverige för vuxna är Norge ett Sverige för barn.
Min kompis Gunnar säger det till mig, och jag viker mig dubbel. Vi pratar om NRK-serien ”Skam”, om oljemiljonärernas ungar vars problem sällan sträcker sig längre än till vem de ska hooka med.
Frågan är vem som skrattar sist.
Jag ser den första säsongen av ”Skam” på NRK, de två andra på SVT Play. Bortsett från undertexterna bör det inte vara någon skillnad. Men ikke.
SVT censurerar en rad varumärken. Allt från loggan på karaktären Jonas ryggsäck till ölburkar till Nooras dator. Att det handlar om identitetsmarkörer, som är en del av berättandet, verkar gå public service förbi.
Det finns regler, det ska -erkännas. SVT får inte gynna kommersiella intressen på ett ”otillbörligt sätt”. Program får inte vara ”säljfrämjande”. Produktplacering får alltså, ”med vissa undantag”, inte förekomma i public -service.
De där vissa undantagen är … svårtolkade.
I thrillerserien ”Midnattssol” lapar två karaktärer i sig en drickkvarg från ett välkänt svenskt varumärke. De pratar om hur bra den är för magen och prostatan.
– Det är inte produktplacering. Produktionsbolaget har inte tagit emot gåvor eller betalning för att exponera ett varumärke, säger projektledaren till Aftonbladet.
Med den logiken tycks det inte finnas några gränser, förutom när det gäller norska tonåringar. När det kommer till SVT-sporten har det varit fritt blås sedan östblocket föll.
Tänk alla gånger Anja Pärson har gjort sälen, utklädd till kexchoklad. Tänk alla gånger Zlatan Ibrahimovic har firat sina mål med flygbolag och bilmärken på torson.
Vad ska SVT ens göra med profiler som Zlatan? Hans straight flush-leende är ju värt miljoner. Inte klistrar man dit en munkorg på honom.
I somras: en timme med Orup på Skansen. Vad gör det med Orups varumärke? Vad gör det med Skansens dito?
Ungefär samtidigt var SVT småsint nog att blurra en pizzerias namn, där realityserien ”Klippans karaokecup” utspelar sig.
Jag säger inte att reglering av produktplacering är fel. Däremot hade lite konsekvens inte skadat.
Norge må vara ett Sverige för barn, men hellre barn på heltid än ett liv där godtycklighet bestämmer när vi ska leva i Bullerbyn och inte.