”Nyheten borde göra oss livrädda”
Var tredje socialsekreterare funderar på att byta jobb
Att var tredje socialsekreterare funderar på att byta jobb är en nyhet som borde göra oss livrädda.
I tysthet håller en myndighet på att gå under. Socialtjänsten, med makt över det som är viktigast för oss: våra familjer, våra barn.
Personalen flyr, skandalerna avlöser varandra.
Allt yngre socialarbetare ska göra ett allt tuffare arbete. Larmklockor ringer, om och om igen. I dag efterlyser forskaren Pia Tham, doktor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle en statlig översyn, så allvarlig är situationen.
Hon besökte 40 arbetsplatser, samlade 350 enkäter: två av tre socialarbetare har åtminstone ibland övervägt att lämna yrket.
Det säger något. Att det blir fler dåliga beslut, framförallt.
Och när fel beslut (eller inget beslut) fattas går skadorna inte att reparera. Yara i Karlskrona är död, för att ta ett färskt exempel.
Ingen upprättelse finns. Inte ens när socialarbetare åtalas och fälls i domstol för tjänstefel. För det har också hänt.
I somras kom relativt obemärkt en fällande dom i Borås tingsrätt mot en politiker och två tjänstemän i Marks kommun. Fallet blev känt då Uppdrag granskning avslöjade turerna kring när två barn utan förvarning togs från de enda föräldrar de kände till. De hade bott i familjehemmet sedan de var ett år, respektive några månader.
Domen fastställer att beslutet var fel.
Men fem år har gått. Barnen har ett annat hem. Och det gamla familjehemmet har förlorat kontakten. Umgänget är avstängt - ett år framåt i tiden.
Slutsats: socialtjänstens beslut måste bli rätt, från början. Varje gång.
I riksdagen talas på allvar om att göra barnkonventionen till lag. Samtidigt är det märkvärdigt tyst om socialtjänsten. För att arbetet gäller utsatta människor? Sådana problem "vi" inte tror vi själva kan få.