Tiggarna ligger som djur i kylan

Klart, soligt och kallt så det knasar i ansiktets ytliga blodkärl. Det är lördag och vi strosar genom en stad full av människor med ungefär samma ambition: en promenad, en fika, kanske något klipp i julreans kommersiella kölvatten.

Efter långgatorna och Järntorget kommer vi ner längs Kungsgatan från väster och det är här vi ser den förste. Sen är det inte mer än hundra meter till nästa, och nästa, och nästa.

Vi går i tjocka rockar, dunjackor och päls. Mössor, runtvirade halsdukar och rejäla handskar.

Och där ligger den stackarn på knä med nåt ynkligt tygstycke som underlag. Han ligger på knä på alla fyra. Som ett djur, varken mer eller mindre. Avhumaniserad och på alla fyra med en riven kartongbit och några småslantar i en hög.

Tiggare har blivit en del av stadsbilden i Sverige. Det är inte första gången jag skriver det, och garanterat inte första gången ni läser det. Och de flesta av oss har nog ungefär samma känslor inför fenomenet.

I mitten av sjuttiotalet blev jag chockad av att som ung tågluffare se tiggare i Europas storstäder. Jag kunde knappt tro att det var sant. I dag är det inte bara sant även i Sverige. Det är en etablerad sanning.

Även om vi blir alltmer avtrubbade – för det blir vi – är det fortfarande med en känsla av chock jag ser de förödmjukade tiggarna på svenska gator. Eller chock; jag genomfars av en hel serie starka känslor på rad, allt från ”för helvete res dig upp, karl” till ”kan ­inte den här stackaren få ­ligga i ett varmt bad och bli ompysslad”.

Det är väl tämligen självklart att dessa stackars människospillror blir utnyttjade, och man utgår från att polis och rättssamhället arbetar intensivt för att fånga och döma asen bakom verksamheten.

Andra halvåret 2009 var Sverige ordförande i EU. En av våra stora prioriteringar var bekämpning av människohandel. Vi skulle ”göra det svårare för de grovt kriminella att sko sig på andras olycka genom att locka in enskilda i människohandel”. Allt enligt regeringens hemsida.

Det är oklart om tiggarna har någon större plats i den påbörjade valdebatten, men jag tror faktiskt inte det kan finnas någon större oenighet mellan höger och vänster i just denna fråga. Tiggeri på gatorna är en skamfläck.

Så varför i helvete ligger det en karl på alla fyra på en gågata i Göteborg när det är elva grader kallt ute?

Följ ämnen i artikeln