Handeln viktigare än mänskliga rättigheter
Ghalia väcktes mitt i natten av de onda ryttarna, Janjawed. De anföll byn och förvandlade den till ett brinnande inferno, dödade män och pojkar, våldtog flickorna.
Ghalia tog sin bebis, höll henne hårt i famnen medan hon sprang för livet. Hon var så rädd, så fruktansvärt rädd. På bara några minuter krossades den 21-åriga mammans värld. Nu är hon änka och bor i en koja gjord av plast och tyg i ett av de enorma flyktinglägren.
Den arabiska milisen, Janjawed, understöds av Sudans regering och driver bort den afrikanska befolkningen från deras byar i västra Sudan.
Drygt 200 000 människor lär ha dödats i konflikten och två miljoner har tvingats lämna sina hem.
Det här kallas vanligtvis folkmord och etnisk rensning, vilket innebär att FN har rätt att skicka trupp för att skydda civilbefolkningen, men inte i Darfur. Medlemsstater i FN stretar emot eftersom de själva ägnar sig åt snuskiga övergrepp eller trånar efter Sudans olja. Så istället för att använda storsläggan tassar FN runt Sudans regering och tigger om lov att få skicka trupp och nödhjälp till flyktingarna. Typ, snälla, får vi mata de flyktingar ni inte haft ihjäl?
Det enda land som har makt att påverka Sudans regering är dess handelspartner Kina. Men eftersom de tar lätt på sådant fjoll som mänskliga rättigheter gör de självklart inte något för att stoppa övergreppen.
I år har alla länder en unik möjlighet att sätta press på Kina och hota med bojkott av OS om de inte agerar, men nej. Spelen innebär en möjlighet för internationella företag att ta sig in på den nya, rika kinesiska marknaden. Ekonomi, sport och politik är betydligt viktigare än Ghalias och hennes barns grundläggande mänskliga rättigheter. Mördade barn och världens värsta humanitära katastrof får inte förstöra feststämningen.
Fast nu i veckan fick någon nog; Steven Spielberg hoppade av sitt jobb som konstnärlig rådgivare till OS-spelen i protest mot situationen i Darfur och Kinas samarbete med Sudan. Det ska tydligen till regissören av ”Schindlers list” för att höja rösten mot OS-hyckleriet. Kina säger i sin tur att spelen inte ska politiseras vilket är ett stort skämt, allt i världen handlar ju om realpolitik.
Men ha det så kul under spelen, tänk inte på Ghalia eller hennes barn, sport är självklart viktigare än några trista folkmord i ett avlägset Afrika. OS i Berlin 1936 var säkert också en festlig upplevelse, ja förutom för dem som hade vett att skämmas ögonen ur sig.