Sexism – ett privilegium för manliga begåvningar
En vän lanserade en briljant idé i veckan; en bok där kvinnor talar ut om ”sitt känslomässigt komplexa guilty pleasure- kärleksförhållande till olika kända snuskgubbar och patriarker”.
Med andra ord: Varför kan vi inte sluta älska R Kelly och Serge Gainsbourg när de med all önskvärd tydlighet inte älskar oss?
Eller inte respekterar oss i alla fall, eller åtminstone inte behandlar oss som jämlikar.
Listan över männen vi hatar att vi älskar blev snabbt lång. Där fanns Roman Polanski, Haruki Murakami, Cornelis Wreeswijk och Charles Bukowski.
Man behöver inte vara någon genusteoretiker för att känna igen problematiken.
Jag har själv kämpat med leendet på konserter med hiphoparen Wiz Khalifa som rappar om hur han ”står för spriten och hororna i kväll”, och jag har lätt förorättad – men väldigt underhållen – plöjt mig igenom August Strindbergs genommisogyna uppgörelser med kvinnorna i hans liv, för att nämna två egna favoriter.
Som kvinnlig kulturkonsument tvingas man ofta skarva lite med ideal och principer, eftersom manliga begåvningar i alla tider åtnjutit det bisarra privilegiet att få blanda skapandet med klavertramp i sexismens djupa fåror.
Matrisen är ganska enkel: Ju högre verkshöjd, desto större acceptans för svineri. (Eller, om ni vill; Ernest Hemingway har större svängrum här än, låt säga, Jens Lapidus.)
Ibland går det att hitta förmildrande omständigheter. Kvinnosynen i Sverige vid förra sekelskiftet var inte vad den är nu, och hade Wiz Khalifas budskap varit att vi måste lagstifta om individuell föräldraförsäkring hade han antagligen inte känts så trovärdig.
Men så kommer de riktiga övertrampen.
I veckan släppte författaren Stig Larsson en självbiografi där han återger sitt missbruksliv och berättar hur han bundit och våldfört sig grovt sexuellt på en kvinna trots att hon sa ifrån.
”Tur att hon inte polisanmälde mig” säger Stig till Sydsvenskan, men konstaterar å andra sidan att ”kvinnor säger ju alltid tvärt emot vad de vill”.
Det är inte grabbigt, eller frispråkigt eller på något sätt ”höhö” längre. Det är ett olagligt och äckligt och djupt kränkande beteende som många av Stig Larssons föregångare och samtida bröder inom kultursfären krattat upp vägen till.
Och kanske är det precis här vi ska vända på begreppen och nedmontera myten om det manliga skapargeniet som måste få vältra sig i vidrigheter vid sidan av konsten.
Vi kanske bara ska konstatera att Stig Larsson, och många andra män med honom, bara är perverterade våldsverkare som råkar ha en vass penna.
Frågetecknet
Tre Sverigedemokrater har fångats på film när de uttrycker sig rasistiskt och kvinnoförnedrande. Nästa vecka kommer det att publiceras smygtagna filmer där miljöpartister tar ställning mot höjda koldioxidutsläpp, där vänsterpartister vill förbjuda vinster i välfärden och där moderater spekulerar i att skattesänkningar är bästa sättet att stimulera ekonomin. God morgon.
Utropstecknet
Det brittiska kungahuset kommenterar sällan rykten, men i veckan gjorde man ett undantag. Av allt tissel och tassel kring prins Charles genom åren har den brittiske tronarvingen nu valt att sätta ner foten kring ett särskilt illasinnat rykte, det att han skulle koka sju ägg på morgonen, men bara äta upp ett. ”Det gör han inte och har aldrig gjort” skriver hovet på Charles hemsida.