Verkligheten styr mer än partiprogrammen
Det är verkligheten som styr politiken.
Inte de politiska programmen.
I sitt tal på 1 maj i år lanserade statsminister Stefan Löfven (S) idén om enkla jobb. Den statliga sektorn ska 2020 ha anställt 5 000 beredskapsjobbare som utför enkla arbetsuppgifter som inte annars blir av. Det kan handla om märkning av vandringsleder, inscanning av dokument eller andra uppgifter som inte kräver någon utbildning.
Beredskapsjobben ska främst gå till dem som står längst från arbetsmarknaden. Äldre, nyanlända och människor med låg utbildning.
En troligen utmärkt idé som dock kontrasterar märkbart mot Socialdemokraternas tidigare inställning till hur människor ska förberedas för arbetsmarknaden. Då har fokus legat på utbildning, inte enkla beredskapsjobb för lågutbildade.
I partiets valmanifest 2014 utlovades exempelvis kunskapslyft för dem som har dålig utbildning, fler platser på högskolan och högre kvalitet i den högre utbildningen.
Enkla jobb nämndes inte med ett enda ord. Trots att utbildningsnivån bland boende i Sverige var densamma som i dag. Och att antalet asylsökande uppgick till 80 000, den då näst högsta siffran i modern svensk historia.
Söker man sig ännu längre tillbaka ville Socialdemokraterna att minst hälften av en årskull skulle börja läsa på högskolan eller universitetet innan de fyllt 25 år. Det var en viktig del av partiets utbildningssatsning men har numera strukits från hemsidan.
Verkligheten har alltså fått styra den socialdemokratiska politiken. När flyktingarna köade vid gränsen blev det uppenbart att högskolestudier inte kunde vara den enda vägen till jobb i Sverige. Det krävdes också enkla jobb.
Sanningen att säga är inte heller den ekonomiska politiken lika effektiv som regeringar vill göra sken av. Politiken kan skala bort de värsta verkningarna av konjunktursvängningar. Men i grunden är det den som avgör om det tuffar på, skenar eller går i ultrarapid.
Det fick Alliansen erfara när finanskrisen djupfryste världsekonomin sedan banken Lehman brothers kraschade i USA 2008. Då var arbetslösheten 6,3 procent. Ett år senare gick 8,7 procent utan jobb trots omfattande insatser från regeringens, och fackförbundens, sida.
Det här skulle kunna ta ner humöret på politiskt aktiva. Det lönar sig inte att tänka ut bra saker, det är ändå verkligheten som avgör.
Men för det första påverkar politiken, om än i lägre grad än politiker vill påskina. För det andra vore det förfärligt om den inte tog hänsyn till verkligheten. Var skulle vi då vara?
Fem saker att hålla koll på i veckan
Medborgarlön, ja tack?
I dag folkomröstar Schweiz om landet ska införa medborgarlön eller inte. Det skulle ersätta det nuvarande socialförsäkringssystemet. Summan som diskuteras är cirka 20 000 kronor i månaden, för barn ska en fjärdedel av summan betalas ut.
I Sverige drivs frågan av Miljöpartiet.
Du gamla, du fria
Nationaldagen firas som vanligt av kungafamiljen som nästan mangrant möter upp på Skansen. Endast Chris O’Neill fattas. M-ledaren Anna Kinberg Batra firar på sitt egna sätt. För andra året i rad håller hon först av alla partiledare sitt sommartal, nu som då på Mosebacke i Stockholm.
Mer nationaldag
Det är inte bara den svenska nationaldagen, tidigare kallad svenska flaggans dag, som firas i morgon. Då inleds också ramadan, den muslimska fastemånaden som kommer att få en hög andel av Sveriges omkring 400 000 muslimer att gå utan mat mellan solupp- och nedgång.
Dags för prickning av ministrar – kanske
En viktig uppgift för riksdagen är att granska regeringen. På tisdag är konstitutionsutskottets årliga granskning av anmälda ministrar klar. En av dem som kontrollerats är utrikesminister Margot Wallström (S), bland annat för tal om ”utomrättsliga avrättningar” i Israel.
Drottningen i Himalaya
Drottningen och kungen inleder Sveriges första statsbesök i bergslandet Bhutan i Himalaya på torsdag. Det är kanske inte den största marknaden för svensk export men trots det följer en delegation från näringslivet med. Tidigare en absolut monarki men 2008 blev Bhutan en demokrati.