I våra flöden blir lögnen sanning
I svallen efter den ultranationalistiska vågen i Östeuropa, brexit, Trump och framgångarna för Marine Le Pen kom eftertankens kranka blekhet, inte bara hos politiker, utan även hos ledarskribenter och sådana skriftställare som anser sig vara intellektuella.
Att många politiker våndas kan jag förstå.
De har sedan lång tid tillbaka misslyckats med att skapa förutsättningar för hyfsad integration, läs: ordna jobb, bostäder och rimlig skolgång åt människor som under decennier kommit till det glest befolkade Sverige. I närmare tid har de gjort hanteringen av de akuta flyktingströmmarna till ett omänskligt fiasko.
Nu svänger de folkvalda och börjar tala om ”svenska värderingar”.
Bakgrunden tycks vara att ett mindre antal slynglar ofredat kvinnor på festivaler och i badhus, vilket det finns lagar emot, och polisen och åklagarna kunnat stävja och lagföra om politikerna hade ordnat så att myndigheterna mäktade.
I själva verket handlar det om att Sverigedemokraterna hotar jobben för de andra i riksdagen. Anpassning alltså. Det är många politiker som efter valförluster lagt den eventuella ideologin åt sidan och ordagrant sagt att de ska hitta en ny politik som väljarna gillar. Men det är inte säkert att det lönar sig.
Kulturskribenter och tyckare på ledarsidor är svårare att begripa. De som lagt pannan i djupa veck och anser att folket svikit dem, eller, än mer patetiskt, ägnar sig åt ömkligt självplågeri: vi förstod inte, vi förstod inte, hur kunde vi vara så dumma.
Flagellanter! Som tror att synderna kan förlåtas om man piskar sig blodig.
Vi lever i en tid när den traditionella nyhetsförmedlingen i allt snabbare takt ersätts av så kallade sociala medier. Enligt en Ipsos-undersökning, beställd av den amerikanska nyhetssajten Buzzfeed och publicerad förra veckan, så trodde 75 procent av alla amerikaner som sett en falsk rubrik under den senaste valrörelsen att nyheten var sann.
75 procent! Tre av fyra invånare i supermakten.
Även om man ska iaktta försiktighet vid tolkningen av sådana undersökningar är siffran katastrofal. Redan en tredjedel vore skrämmande. (Undersökningen genomfördes för två veckor sedan, 3 015 vuxna deltog, detaljerad redovisning ligger på nätet).
Twittertrams. Facebookfejk. Instagramingenting.
Nej, jag är inte emot tekniken, tvärtom. Men den utnyttjas systematiskt av en liten men hårdför kärna bedragare, både statliga och privata. Tomma tunnor som skramlar anonymt. Rasister och rättshaverister. Knäppskallar och kvinnohatare. Putinpropagandister och parafeminister. Samt det lösa drevet som blixtsnabbt skickar soporna vidare.
Lögnen håller på att bli sanning.
Och de som tillhandahåller verktygen tvår sina händer.
Men ni som piskar er själva för att bli förlåtna, ni kan börja med något konstruktivt i stället. Upp med humöret, och ägna energin åt att avslöja lögnerna.