Semestern måste fyllas med innehåll
Vi pratar om sånt som ska fixas och säger gång på gång att vi ska göra det till sommaren. Som om sommaren var något avlägset. Som om inte halva juni redan gått. Som om det inte snart är höst.
Jag ser mig omkring och inser att på fredag är det midsommarafton. Hur gick det till?
Antagligen på samma sätt som alla andra gånger. Sommaren ligger på lur bakom ett hörn medan vi går och lallar i den invanda lunken. Så plötsligt slår den till, sliter upp skjortbröstet och blottar det där stora S:et som vi vet bara kan betyda en sak.
Semester.
I går hann semesterångesten ikapp mig. Vi satt runt ett bord på Köttbullekällaren när någon sa något om semestern – och plötsligt insåg jag att det är ju semester om typ en kvart. Hur ska det gå till?
En semester är ju inte en semester förrän man ger den så mycket innehåll att den blir förvillande lik ett jobb. För det är ju så mycket man vill göra, en hel del som man måste göra och inte så lite som man faktiskt borde göra. Lägg därtill allt som omgivningen i olika skepnader tycker att man ska göra.
Klart att man inte kan leva upp till en sån utmaning. Knappt lönt att ens försöka, säger jag vis av erfarenhet. Och ändå är jag i full färd med de mentala förberedelserna.
Gympadojorna är redo för jogging varje morgon. Tennisracket är nysträngat. Det är ju nu man ska ta tag i motionsbiten. En växande trave böcker och tidningar ligger klar bredvid högar med ohörd musik och osedda filmer. Det är ju nu man ska ta tag i kulturbiten.
I en annan hög ligger broschyrerna om utflyktsmål och aktivitetskalendrar. Det är ju nu man ska ta tag i hällristningsbiten. Vad är det där för tjock klump? Aha, en hårddisk full med osorterade bilder och obesvarade mejl. Det är ju nu man ska ta tag i ordningsbiten.
Semestern är ett depåstopp i livets formel 1-lopp. Ett snabbt däcksbyte, pang in med mera bränsle, sen kör vi igen. Och trots att vi svenskar kan njuta av världens längsta lagstadgade ledighet vill vi vara duktiga och göra något vettigt varje dag.
Målarfärgen står klar. Det är ju nu man ska ta tag i stugbiten, samtidigt som man vårdar upp relationen.
Semestern ska ju bli ett så framgångsrikt projekt. Herregud. Jag har inte ens hunnit öppna excel-programmet, än mindre fylla det med planering och göra-listor.
Tänk om man bara blir liggande i en hängmatta och låter dagarna passera revy?