Jag såg ett barn dö i dag
Massakory. Jag såg ett barn dö i dag.
En liten flicka som var tretton månader gammal.
Det bryr sig inte 60-plussaren Olof i Vingåker om.
Han skrev ett mejl till mig där han berättade att jag skulle sluta åka ut i världen och skriva om skit och fokusera på svenska ”våldtäckter”.
Ja, han stavade det med ”ck”. De gör ofta det.
Han skrev att jag inte vågade skriva om det för att ”våldtäckterna innebar en obehaglig sanning”.
Jag såg ett barn dö i dag.
Hennes kropp fick inte tillräckligt med näring, och till sist sa den stopp.
Jag jämför inte lidande. Men att en liten flicka, en bedårande vacker liten människa, en person som du och jag, inte får växa upp, inte får fira varken sin tvåårsdag eller ens det nya året, att hon aldrig får uppleva känslan av att springa barfota och leka, finns det egentligen någon sanning obehagligare än den, Olof?
Om det nu var så du menade.
Ni som skriver ”våldtäckt” är ibland lite svåra att förstå.
Jag såg ett barn dö i dag.
Hon kämpade så länge att läkaren till sist bara skakade på huvudet. Hon ville så gärna leva.
Det bryr sig inte 28-årige Pär i Västra Frölunda om.
Han skriver till mig att JAG SKA SKÄMMAS FÖR ATT JAG STJÄL AV DE FATTIGA BARNEN.
Ja, han använder versaler. De gör ofta det.
Jag vet inte riktigt hur han får ihop ekvationen att jag stjäl av det här barnet. Möjligtvis att flygbiljetten som Aftonbladet betalat kunde ha räddat hennes liv om vi skänkt pengarna till insamlingen i stället? Det är en smula långsökt. Och jag får helt enkelt hoppas att jag genom att skriva om det som händer är med och samlar ihop mer än flygbiljetten, eller hur Pär?
Om det nu var så du menade.
Ni som skriver med versaler är ibland lite svåra att förstå.
Jag såg ett barn dö i dag.
Det bryr sig 88 754 svenskar om.
Så många var ni som besökte vår blogg i går, när ”Kriserna vi glömde” startade.
Jag väljer att fokusera på er under de tre veckor vi ska vara här.
För er vill jag berätta något:
Jag såg ett barn dö i dag.
Men jag såg också 52 andra barn som klarade sig genom natten.
Jag tror att flera av dem kommer att spela en roll i att det här landet sakta reser sig.
Och jag tror att vi har en roll att hjälpa till i det.
Inte Olof. Inte Pär. Men du. Och jag.