Politikerna har ignorerat ett viktigt säkerhetshot
När Vattenfall och andra ägare de senaste åren lagt ner fyra reaktorer i Ringhals och Oskarshamn var det rent affärsmässiga beslut. Ingen tog hänsyn till de säkerhetspolitiska aspekterna.
Samma misstag gjorde Tysklands Merkel när hon bestämde sig för att lägga ner all kärnkraft.
Politikerna har varit naiva och ignorerat ett viktigt säkerhetshot.
Tillgång till energi till rimliga priser är själva grundförutsättningen för allt välstånd. Utan energi stannar våra moderna samhällen. Vi skulle kastas tillbaka hundra år i tiden.
Därför går det inte att behandla olja, naturgas, vindkraft och el som vilken varor som helst. Det måste vara varje regerings skyldighet att säkra det egna landets energibehov.
Oljekrisen 1973 lärde Sverige och övriga världen vikten av att säkra tillgången på energi. Den gången vred oljestaterna i Mellanöstern åt sina oljekranar som ett politiskt vapen och försatte världen i akut ekonomisk kris.
Men i takt med att världen förändrats och erfarenheten bleknat verkar de flesta ha glömt den läxan.
Den kommande vintern kommer Europa att få betala priset för det. Både för att Putin använder gasen som vapen och för att Europa riktat sanktioner mot energi från Ryssland och bidragit till att skapa energibrist. Om än av vällovliga motiv.
Sverige är till stora delar självförsörjande på energi. Problemet är att i de delar av landet där flest människor bor och energiförbrukningen är som störst är energiproduktionen som minst.
För varje kärnkraftverk som lagts ner har snedvridningen ökat.
Lösningen är att transportera energi från norr där det mesta av vindkraften och vattenkraften finns till södra Sverige. Men politiker oavsett partifärg och ansvariga myndigheter har gjort ett uselt jobb med att bygga ut öveföringskapaciteten.
Sjukt läge
Det är därför vi nu har en fullkomligt sjuk situation på elmarknaden där kostnaden för att förbruka en kilowattimme el kan vara tusen gånger högre i södra Sverige än i norra. Hur Sverige kan försätta sig i en sådan situation är helt obegripligt men en följd av att ett antal regeringar ignorerat de säkerhetspolitiska aspekterna av energiförsörjningen.
Eftersom den svenska elmarknaden är sammanlänkad med Nordeuropa drabbar el-bristen även oss i form av skyhöga priser. Sverige är en stor exportör men också importör av el.
En läxa är att om man lägger man ner fungerande kärnkraft måste man först se till att det finns andra energikällor som ersätter kärnkraften. Man kan inte först lägga ner kärnkraft och sedan hoppas att det ska lösa sig.
Det går inte att jämställa kärnkraft och vindkraft. Kärnkraft är planerbar kraft som går att vrida upp och ner efter behov. Vindkraft är en fantastisk energikälla när det blåser. Om det inte blåser produceras det ingen el alls. En riktigt kall vinter blåser det ofta lite.
Mellan 2015 och 2020 stängdes två reaktorer i Oskarshamn och två i Ringhals. Enligt Vattenfall fattades besluten av rent affärsmässiga skäl. Bidrog gjorde att staten under en period straffbeskattade kärnkraften.
Regeringen kunde ha överprövat beslutet på säkerhetspolitiska grunder men lät bli.
Detta trots att den fredliga epoken efter Berlinmurens fall redan brutits. Ryssland invaderade Georgien redan 2008. Om inte förr borde alla larmklockor ha dånat för fullt 2014 när Ryssland annekterade Krim och startade krig i östra Ukraina. Putin började använda energivapnet mot Ukraina och Europa redan under den här tiden.
Jag skulle vilja se den statsminister som vågade fatta samma beslut idag.
Fatal felbedömning
Nedläggningsbesluten framstår som extra märkliga mot bakgrund av att det samtidigt i Sverige och världen pågår en kamp mot klockan för att fasa ut fossila bränslen för att stoppa klimatförändringarna.
Elektrifieringen av transporter och industri har kraftigt ökat Sveriges energiförbrukning och behoven kommer att öka ännu mer framöver.
Följden är att man tvingas starta det oljeeldade kraftvärmeverket i Karlshamn med jämna mellanrum för att kompensera för den förlust av elproduktionen som nedläggningen av de fyra kärnkraftsreaktorerna inneburit.
Då har jag inte tagit med nedläggningen av reaktorerna i Barsebäck 1999 och 2005, som framförallt skedde av hänsyn till danskarnas rädsla för att en olycka där skulle spilla över på dem.
I Tyskland gjorde Angela Merkel en ännu mer fatal felbedömning efter tsunamin 2011 som ledde till en kärnkraftsolycka i Fukushima i Japan. Utan en djupare säkerhetspolitisk analys drev hon igenom att tysk kärnkraft helt skulle läggas ner av rädsla för en liknande olycka i Tyskland.
För att kompensera för kärnkraftens bortfall gjorde Tyskland sig istället än mer beroende av rysk naturgas och ökade därmed sin säkerhetspolitiska risk dramatiskt.
Tyskland har också kraftigt byggt ut vind- och solkraft men precis som i Sverige är den energin inte planerbar och pålitlig på samma sätt som kärnkraft. Det är därför Tyskland står inför hotet om svår energibrist i vinter.
Till politikernas försvar kan sägas att ingen kunde förutse den pandemi som först kraftigt minskade världens energibehov som sedan exploderade eller att Putin plötsligt skulle försöka krascha den rådande säkerhetspolitiska ordningen.
Farligt avfall
Men vad medborgarna ändå kan begära är att de som styr anlägger ett långt säkerhetspolitiskt perspektiv på energiförsörjningen där man tar höjd för olika scenarier. Inte fattar sina beslut efter läget i stunden.
Kärnkraften är ingen oproblematisk energikälla med sitt farliga avfall och potentiella säkerhetsproblem. Men jag misstänker att de flesta i både Sverige och Tyskland i dag önskar att en rad reaktorer inte lagts ner i förtid.
Att jordbävningsdrabbade Japan stoppade alla sina 33 kärnreaktorer efter haveriet i Fukushima är rätt naturligt. Men pressade av höga energipriser meddelade Japans premiärminister i veckan att de avstängda reaktorerna ska återstartas och en satsning på ny kärnkraft göras.
Detta är ingen hyllningsartikel till kärnkraft som energikälla. Min poäng är att politikerna inte tagit tillräcklig hänsyn till de säkerhetspolitiaska aspekterna av vår energiförsörjning oavsett energislag. Kärnkraften är bara ett tydligt exempel på det.
Att ha tak över huvudet anses som en grundläggande rättighet. I länder där det inte är sommartemperaturer året runt måste det också rimligen vara en grundläggande rättighet att kunna värma bostaden till en nivå där hälsan inte äventyras.
Nu är vi i ett läge där bristen på hänsyn till de säkerhetspolitiska konsekvenserna av energipolitiken gör att många européer sannolikt tvingas frysa i vinter. Rentav dö i utkylda bostäder som de inte har råd att värma på grund av de höga el- och gaspriserna.
Då är det en klen tröst att veta att situationen för människor i Ukraina kommer att vara långt mycket värre.