Det kan löna sig att vara trist
Förtroendet för Ebba Busch har rasat sedan valet.
Ingen annan partiledare har tappat lika mycket som hon på att gå från bekväm opposition till makt och ansvar.
Då var hon den mest respekterade partiledaren i det blå laget. Nu ligger hon näst sist.
Att jämföra väljarnas förtroende för partiledarna under valmånaden september förra året med den färskaste mätningen, från juni, är talande.
Att gå från opposition till regering gör att förtroendet för partiledaren minskar. Att göra den omvända resan, från makt och ansvar till en relativt bekymmersfri tillvaro i opposition, innebär motsatsen.
Så här ser det ut för partiledarna i regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna.
- Ebba Busch (KD) åtnjuter stort eller ganska stort förtroende av 27 procent av väljarna. Det är en minskning med 15 procentenheter.
- För L-ledaren, arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, har andelen som har stort eller mycket stort förtroende sjunkit med åtta procentenheter till 19 procent.
- Förtroendet för Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) har minskat med fyra respektive fem procentenheter. 37 och 36 procent har stort eller ganska stort förtroende för dem.
Däremot minskar förtroendet inte för någon av de fyra partiledare på vänsterkanten som sitter kvar sedan valet, det vill säga alla utom Centern. Där går ingen jämförelse att göra eftersom partiet bytt kapten.
55 procent har stort eller mycket stort förtroende för Magdalena Andersson (S), en ökning med tre procentenheter. Språkrören (MP) Märta Stenevi och Per Bolund befinner sig fortfarande i gärdsgårdsserien men har dock ett lite högre förtroende i dag än strax före valet. Uppgången är två procentenheter till 17 och 15 procent. Förtroendet för V:s Nooshi Dadgostar ligger kvar på samma nivå som då, 27 procent.
Vad säger de här siffrorna oss? I grunden handlar det om två saker. Det ena är att det är svårt att regera. Väljarna uppskattar ganska sällan de svåra överväganden som regerandet kan kräva. Det gynnar den som går från regering till opposition och missgynnar dem som gör det motsatta.
Det andra är att kunnighet och skicklighet i politikens hantverk premieras. Hafs, slafs och svepande överord gör inte det. Inte i längden och inte i regeringsställning.
Det är förklaringen till att förtroendet för Ebba Busch rasat. I opposition vevade hon på. Åt köttbullslunch med Jimmie Åkesson (samarbete med SD), poserade med en dammsugare i en snöig skog (elpriser), klagade vid en mack som sades ligga på landet (bensin- och dieselpriser), erkände att hon gjort sig skyldig till grovt förtal men sade att hon i själ och hjärta var oskyldig (respekt för gällande lag).
Det kunde Busch kosta på sig i opposition. Men inte som vice statsminister och energi- och näringsminister.
För att få förtroende på en sådan post måste man ge intryck av att kunna sin sak. Det räcker absolut inte med klatschiga uttalanden eller bilder och videor som man i bästa fall kan skratta åt.
Att regeringsmakten ställer särskilda krav var Ebba Busch inte omedveten om. Klädseln lades snabbt om från ärmlösa klänningar till kavajer och höghalsade blusar. Håret var inte riktigt lika lockat.
Men skadan var redan skedd. Stundtals grundlösa uttalanden och vallöften bet henne i rumpan.
Om man är snäll kan man säga att Busch fick bli regeringens syndabock. Hon fick ta det ojämförligt största ansvaret för att elstödet inte blev som utlovat. Inte i omfattning, utformning eller i tid. Varken till privatpersoner eller företag.
Detsamma gäller de groteskt höga sänkningar av bensin- och dieselpriset som utlovades. De förverkligades inte i steg ett och kommer inte att göra det i steg två heller. Riksdagen sätter inte priset på världsmarknadsprodukter.
Det kraftigt minskade förtroendet för Johan Pehrson har i hög grad samma förklaring. Ofokuserade, ibland tvetydiga uttalanden som gör det svårt att läsa av honom. En hafsig framtoning.
Nästan fyra av tio, 36 procent, av dem som hade stort eller mycket stort förtroende för Ebba Busch dagarna före valet har i dag ändrat sig. I Pehrsons fall är det tre av tio, 29 procent.
60 respektive 61 procent saknar helt förtroende för Busch & Pehrson. 11 och 18 procentenheter fler än vid valet. Samtliga siffror är hämtade från Aftonbladet/Demoskop.
Det kan löna sig att vara lite trist ibland. Gudskelov.
TRE SPANINGAR
- Väntetiderna för att komma fram till polisens telefon 114 14 har undersökts. Medelväntetiden I Stockholm är 100 minuter och i övriga landet 40 minuter. Det krävs att man har något mycket angeläget att säga för att vänta klart. Lägg till listan av samhällsfunktioner som inte fungerar som de ska.
- Den jättelika ombyggnaden av Slussen, området i Stockholm där Mälaren möter Östersjön, skulle kosta 12 miljarder. Nu beräknas den till 21 miljarder, en ökning med 75 procent. Men det lär nog inte stanna där. Däremot kvarstår tron på att allt ska vara klart 2027. Den som lever får se.
- Gröna Lunds skademinimering efter den hemska olyckan i nöjesparkens bergochdalbana måste betraktas som mycket proffsig. Inkännande med drabbade och personal. Ansvarstagande genom att stänga parken i minst en vecka. Lugnande i beskeden om att prio ett är klara ut orsaken. Fem plus.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.