Det kommer inte att bli som vanligt igen
Vi längtar efter normala – men kommer det någonsin att bli som vanligt igen?
Förmodligen inte.
Vi måste vänja oss vid att undantaget är det nya normala.
Jag minns en gammal Lars Norén pjäs från 80-talet: En storebror (Lars-Erik Berenett) säger till lillebrodern, spelad av en ung Reine Brynolfsson, att han inte är normal. Brynolfssons rollfigur replikerar snabbt: ”Normal är ett mycket äventyrligt begrepp.”
Han skulle bara veta hur rätt han hade. Det normala är inte längre normalt – det kommer att bli ett undantag.
För i skuggan av kriget har mycket hänt.
En meter regn
I staden Doon Doon i New South Wales, Australien, föll 1 040 millimeter regn på två dagar. En meter regn på 48 timmar, där det normalt faller 10 millimeter på en månad. Wilson River i Queensland steg till 15 meter över sin normala nivå. Antalet döda i översvämningarna räknades till över 20 personer.
De extrema väderhändelserna fick av förklarliga skäl lite uppmärksamhet. Likaså gick internationella energibyrån IEA:s senaste rapport nästan spårlöst förbi. Ändå var den oerhörd.
De globala energirelaterade koldioxidutsläppen ökade med sex procent 2021 till 36,3 miljarder ton, den högsta nivån någonsin. All time high, när vi i stället skulle behöva minska med 7–8 procent varje år. Kolet stod för över 40 procent av ökningen och nådde en rekordnivå på 15,3 miljarder ton.
Närmar sig en ”tipping point”
Inte heller rapporten om att Amazonas regnskog närmar sig den punkt där ekosystemet kan omvandlas till savann, fick den uppmärksamhet som den egentligen förtjänade. Mätningar kan avslöja att regnskogens förmåga att återhämta sig efter påfrestningar har försämrats i hela 75 procent av området sedan år 2000. ”Nu har vi direkta bevis på att vi närmar oss en ’tipping point’”, säger professor Tim Lenton.
Just nu pågår något extraordinärt i östra Antarktis. Världens kallaste plats upplever en kraftig värmebölja, områden som normalt har temperaturer på runt minus 50 grader har noterats för gradantal strax under noll. Forskare talar om ”en händelse som saknar motstycke”.
I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC slås det fast: ”Alla ytterligare förseningar i samordnade globala åtgärder gör att vi kommer att missa ett snabbt stängande fönster för att säkra en dräglig framtid”.
Det är ingen överdrift: Utsläppen kommer att vara dubbelt så höga 2030 jämfört med vad som krävs för att nå 1,5-gradermålet, konstaterar Climate Action Tracker.
Ökningen äts upp
Just nu finns det ingenting som pekar mot att vi tar den här chansen. Så länge utsläppen ligger kvar på den här höga nivån – och till och med ökar – spelar det mindre roll att den ”gröna” energin procentuellt sett utgör en allt större del av kakan. Det äts liksom upp av att vi ständigt måste öka vår energiproduktion. Enligt amerikanska EIA kommer vi att globalt sett att använda 50 procent mer energi år 2050.
Och den energi – både fysisk och intellektuell – som världen nu skulle behöva lägga på att lösa klimatkrisen, måste man nu lägga på Putins vansinniga krig.
Den enda positiva utkomsten av detta är att de av Europas länder som oklokt nog gjort sig beroende av rysk fossil energi nu snabbt kommer att försöka bryta sig loss från det. Hur snabbt det kan gå är omöjligt att sia om, men smärtfritt kommer det inte att bli.
Det normala är åtråvärt, men är det eftersträvansvärt?
I ett fortsatt business as usual-scenario väntar en kraftfull ekonomisk inbromsning inom de kommande två decennierna, visar en studie av Gaya Herrington, tidigare hållbarhetschef på revisionsjätten KPMG .
Forskningsstudien, som hon gjorde vid Harvard, visar hur den ekonomiska och industriella tillväxten kommer att stanna av och sen sjunka, vilket kommer att ställa till problem för matproduktionen och sänka vår livskvalitet. I ett av de två mest troliga scenarierna väntar en kollaps kring 2040. Båda scenarierna visar ett stopp i tillväxten inom ett decennium eller två, i vår strävan efter evig tillväxt på en ändlig planet.
”Min slutsats”, säger Gaya Herrington, ”är att vi fortfarande har tid, men att den är på väg att rinna ifrån oss. Vi måste göra drastiska förbättringar. Det kommer att bli en gropig väg”. “
Säg farväl till Normalt
Det kommer inte att bli som vanligt igen. Att fortsätta som förut är inte ett alternativ. Förändringen, oavsett om vi initierar den själva eller tvingas till den, kommer att bli något helt annat. I inget av fallen kan vi gå tillbaka till det vi betraktar som normalt.
Hotet från det vi kan överblicka är naturligtvis tillräckligt i sig. Men förmodligen gömmer sig ännu större faror i det vi ännu inte kan se.
Filosofen Roy Scranton skriver i New York Times om hur de kommande 20 åren kommer att vara en period av stor osäkerhet och enorma risker. ”Jag har sagt farväl till ’Normalt’”, skriver han.
Det borde vi också göra.
Här finns senaste nytt om klimatet – varje